Det hävdar forskare i Storbritannien och USA i en ny studie som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Nature.

Forskarna, som har letts av atmosfärfysikern Joanna Haigh vid Imperial College i London, har analyserat mätningar av den inkommande solstrålningen. Dessa gjordes från 2004 till 2007 av den amerikanska rymdstyrelsen Nasas satellit Sorce, där Sorce står för Solar Radiation and Climate Experiment.

Till sin förvåning fanns de att ljusmängden som nådde jorden ökade när solens aktivitet minskade.

Lilla istiden
Hittills har man antagit att förhållandet är det omvända. Solaktiviteten varierar i cykler på elva år. När en topp nås syns stora märka fläckar på solytan, så kallade solfläckar. Under sådana perioder strålar stora mängder energi ut i planetsystemet. När en lugnare period infinner sig minskar energimängden.

Tidigare studier har kopplat samman variationerna med det skiftande klimatet på jorden. Under den så kallade Lilla istiden från 1645 till 1715 var solaktiviteten extremt låg, och vintrarna i Europa extremt kalla.

Därför är resultaten från den nya studien förbryllande. Mellan 2004 och 2007 avtog solaktiviteten efter en topp 2001, och nådde ett minimum i fjol. När forskarna jämförde mätningarna från Sorce med de rådande modellerna fann de att dessa inte stämde.

Märkliga resultat
Mängden ultraviolett strålning var betydligt mindre än vad modellerna förutspått. Å andra sidan märktes en tydlig ökning av det synliga ljuset som värmer jordytan, vilket kompenserade den förstnämnda minskningen. Ännu märkligare var att den faktiska mängden solenergi som nådde jorden tycks ha varit större 2007 än 2004, trots att solaktiviteten samtidigt minskade.

Om detta har någon betydelse för framtida klimatprognoser återstår att se. Forskarna har ännu inte hunnit smälta de märkliga resultaten. Det kan röra sig om rena tillfälligheter - eller så är de rådande hypoteserna felaktiga.

Roland Johansson/TT