Under det gnistrande havsvattnet kring svenska kusten döljer sig dödliga fällor som aldrig vittjas. Kvarglömda fiskeredskap, framförallt gamla fiskenät, fortsätter att fånga fisk som dör helt i onödan.
Problemen med de så kallade spökgarnen har växt sig allt större sedan slutet av femtiotalet. Då började syntetiskt material användas i redskapen och det gör att näten inte bryts ner när de lämnas, glöms eller tappas bort.
– Vi har en massa övergivna redskap till havs som fortsätter att fiska – det är ett väldigt resursslöseri, säger Johanna Eriksson, utredare för havsplanering och maritima frågor vid Havs- och vattenmyndigheten.
EU-projekt stoppar spöket?
Enligt den senaste uppskattningen från 2004 handlar det bland annat om 150 ton torsk, som förgås varje år på grund av spökgarnen på svenska sidan av Östersjön.
Det är idag oklart exakt hur mycket spökgarn som finns i svenska vatten – och därför är det också svårt att veta vad kostnaderna för att rensa upp i vattnet skulle vara.
Men i mars i år startar ett nytt stort EU-projekt med fokus på spökgarnsproblematiken som förhoppningsvis kommer bli ett framtida samarbete mellan Östersjöländerna.
Fiskeribiolog P-O Larsson är en av de få som forskat kring spökgarn i Sverige och ska vara med när EU-projektet inleds om ett par månader:
– Målet är att minimera dödligheten som är onödig – både att försöka förhindra att spökgarn tillkommer, men man vill också titta på möjligheten att rensa upp i de värst utsatta områdena.
Problemen minskat något
P-O Larsson har studerat spökgarn de senaste femton åren och det är han som har gjort de flesta uppskattningar av skadorna kring de övergivna näten i Sverige.
Senaste undersökningen gjordes vid Havsfiskelaboratoriet vid Sveriges lantbruksuniversitet under 2004 då runt 150 ton torsk uppskattas dö varje år på grund av spökgarnen.
Detta ska dock jämföras med de mellan 500 till 1500 ton torsk som kastades tillbaka och dog i onödan i samband med trålfisket samma år.
Spöket störst 2000
Problemet var också ännu större kring millennieskiftet då uppskattningen kring torsk fångad i spökgarn var uppemot 250 ton per år.
Det är framförallt nätfisket utmed kustremsorna som orsakat spökgarnen enligt P-O Larsson.
År 2000 var det 165 000 km fiskenät som kastades ut i svenska vatten – av dessa tappades ungefär 0,1 procent. Men idag är det mycket färre nät som sätts ut – och det är dessutom mindre andel som tappas, enligt P-O Larsson.
Det beror på att garn och fiskenät är dyrare idag och då är fiskarna mindre angelägna om att lämna kvar redskapen och ny teknik som GPS gör det lättare att hålla koll på sakerna.
Bättre koll i Norge, USA och Kanada
Men enligt P-O Larsson är problemen fortfarande stora för Sverige och länderna kring Östersjön, framförallt i Polen och Litauen, där det fiskades med nät långt över fiskekvoterna kring millennieskiftet.
I Sverige finns idag inga officiella regler eller lag på att rapportera eller ta hand om förlorade fiskeredskap – det är upp till det egna samvetet om man vill plocka upp efter sig.
I Norge däremot är fiskare förpliktigade att rapportera till Fiskeridirektoratet som även aktivt arbetar med att informera kring spökgarn och dess negativa effekter.
I Kanada och USA måste fiskarna sätta små sändare på sina fiskenät om de ska få fiska. På så vis kan de ställas till svars lättare och även lättare hitta det som de eventuellt tappat.
Etisk fråga
Fiskeribiolog P-O Larsson hoppas nu att även EU kommer driva på frågor kring hårdare reglering av spöknäten och att det nya EU-projektet kommer öka medvetenheten kring den dolda fiskefaran under ytan.
Men han tvivlar på en total spökrensning av Östersjöns fiskevatten:
– Det blir svårt att argumentera ekonomiskt för en sådan jätteinsats, men etiskt är det viktigt, det är mycket onödig död.
Titta på filmen om spökgarn i Vetenskapens värld ikväll 20.00 i SVT2.