Datorn spårar Theos blick och det han tittar på, det ”klickar” han också på. Innan ögonstyrningen installerades använde Theo och familjen en bokstavskarta: en pappbit med alla bokstäver på där de andra fick peka på en bokstav och Theo fick visa ja eller nej.
– Det var mycket mer begränsat. Man fick ta alternativfrågor hela tiden. ”Vill du göra det här eller det här? Gillar du det eller gillar du det?” Sedan tittade han på alternativen, berättar Theos mamma Tonje Hamsund-Kaae.
– Han började också kunna stava redan när han var fem ungefär. Men det blev mycket kommunikation som bestod av enstaka ord. Det tog längre tid och kunde vara svårt att komma ihåg längre meningar, säger hon.
Först i Sverige
När Theo var i tioårsåldern berättade en logoped på habiliteringscentret att det fanns en dator som kunde styras med ögonen som han borde testa. Familjen ansökte om att få tekniken, och Theo blev en av de första i Sverige som kunde pröva den. Mamma Tonje tycker att det gick väldigt fort för honom att lära sig.
– Från början fanns det funktioner för att göra det användningen enklare funktioner, som att det kommer förslag på ord när man knappat fram några bokstäver. Men det tog vi bort och då gick det bättre. Ju högre krav som ställts desto fortare har Theo lärt sig!
För andra, ovana människor, är det här fortfarande långsamt sätt att kommunicera, men det är alltså en rejäl hastighetsökning jämfört med förr. Den stora skillnaden för Theo är att kommunikationen blivit mycket friare. ”Jag kan snacka själv”, som han formulerar det.
– Nu kan han även prata med folk som inte känner honom. Han uttrycker sig på ett nytt sätt, hittar egna ord. I skolan kan det hända att han möter nya lärare, och de kan kommunicera. Om vi får gäster som han inte träffat förr så kan han prata med dem också, säger Tonje.
Slumpartad upptäckt
Utrustningen innehåller optiska sensorer som kan se var andra tittar. Genom infrarött mönster går det att mäta exakt var blicken hamnar. För ovana tar det en stund att vänja sig men sedan märker man hur man ska titta för att tekniken ska reagera och ”klicka” på rätt ställe.
John Elvesjö och Mårten Skogö heter de två uppfinnarna bakom tekniken och som nu nominerats till europeiska uppfinnarpriset. John Elvesjö, som i ungdomen beskrevs som ett matematik-snille, berättar att det var en ren slump som ledde fram till uppfinningen:
– Jag pluggade teknisk fysik på KTH och jobbade extra på av instituten där med att bygga om och förbättra olika typer av sensorer. Vid ett tillfälle märkte jag att en sensor som utvecklats för att kontrollera pappersmassa i stället började spåra mina ögon. Den trodde uppenbarligen att mina pupiller var partiklar från pappersmassa. Det där startade hela tankeprocessen och några dagar senare hade jag formulerat tanken kring ögonstyrning. Egentligen är det matematik i sin renaste form.
Internationellt genomslag
För ungefär 15 år gav den nya tekniken upphov till företaget Tobii som i dag har nära 600 anställda i flera länder. Visserligen fanns då redan ögonstyrning eller blickspårning, men tekniken var betydligt mer störande. Saker som måste skruvas fast ovanpå huvudet eller särskilda linser som placerades framför ögonen. Opraktiska saker som var direkt olämpliga för daglig kommunikation.
– Beteendet måste ju vara någorlunda normalt, annars får man ju inte helt rätt svar, säger John Elvesjö.
I dag finns sensorerna i skalmarna till specialglasögon som bland annat används av företag som vill mäta vad kunder tittar på i varuhyllan i en affär. Ögonstyrning fungerar förstås också till datorspel. Men det viktigaste användningsområdet är kommunikation för människor med funktionsnedsättningar. Ungefär 10.000 människor i världen använder sig i dag av Elvesjös och Skogös uppfinning.
Teknik med möjligheter
Och utvecklingen går vidare. John Elvesjö pratar om framtidens intelligenta datorer som inte bara kan spåra din blick utan också vet om du tittar på dem eller ej. Om att ögonstyrning framöver kommer att finnas i många olika plattformar: bilar, datorer, telefoner.
Theo Kyauk har själv ett önskemål om teknikutveckling: när man försöker fästa blicken på en knapp av mindre storlek reagerar datorn ibland lite långsamt och tolkar det som att blicken ”slirar över” till knappen bredvid.
–Jag önskar att det vore lättare att klicka på små knappar..., säger Theo.
Den 11 juni vet vi vilka som fick uppfinnarpriset.