Att flytta människor från sina byar i tigertäta områden har hittills varit det enda sättet att rädda det utrotningshotade kattdjuret. Men en ny amerikansk-nepalesisk studie, publicerad i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, kan kanske ändra på det.

Studiens resultat går stick i stäv med många naturvårdares övertygelse om att tigern konkurrerar på liv och död med människan om utrymmet och resurserna. Forskarna understryker också att framgångsrika naturvårdsprojekt behöver forskarresultat i ryggen som tar hänsyn till både naturen och människan.

Rörelsestyrda kameror

Forskargruppen har undersökt hur tigrar respektive människor rör sig på vägar, stigar och i naturen både inne i och utanför den välkända nationalparken i en av Himalayas dalgångar. De satte upp ett stort antal rörelsestyrda kameror med infraröd optik som under två år fångade tigrars, deras bytens och människors rörelser, både dag som natt.

I nationalparken lever omkring 120 tigrar. Människor som bor i parkens utkanter tar varje dag stora risker när de söker sig in i skogarna för att samla ved, gräs och annat som de behöver. De vandrar in på grusvägar och smala stigar där de fastnat på forskarnas digitala minneskort. På dem hamnar också både tjuvjägare och militärer som patrullerar i området.

Delar på dygnet

Normalt rör sig tigrarna hela tiden, dag och natt, inom sina revir för att kontrollera det, jaga och para sig. Men nu visar analyserna av de tusentals bilderna att människor och tigrar faktiskt vandrar på samma stigar och vägar – men under olika tider.

– Vi fann att i Nepal händer något mycket intressant, som kan få både människor och natur att utvecklas och må bra, säger Jianguo Liu vid Michigan State University, som lett studien.

Forskarna upptäckte att tigrarna övergått till att vara nattdjur, de är nästan bara aktiva på nätterna. Samtidigt undviker lokalbefolkningen att ge sig in i Chitwans skogar nattetid. Så när människorna lämnar parken i slutet av dagen är det enligt forskarna en signal till tigrarna att ta över.

Tjuvjakt och folkökning

Hittills verkar tigerpopulationen ligga på en oförändrad nivå, trots att befolkningen i regionen ökar. Det står i bjärt kontrast till hur det ser ut i och kring många andra tigerreservat.

Det finns framför allt två stora hot mot tigerns överlevnad. Ett är den svårbekämpade tjuvjakten som man nu försöker komma åt med skärpt bevakning vid ett antal tigerreservat. Men det grundläggande problemet är att tigerns livsutrymme stadigt krymper i takt med att befolkningen ökar.

– Men om vi fortsätter att arbeta utifrån föreställningen att tigrar bara kan överleva om de får ett helt eget utrymme där de fredas från människor, kommer konflikten att bestå. Om tigern prioriteras förlorar människan, och tvärtom, säger forskaren Neil Carter.

Gyllene medelväg

Han betonar att tigerns livsvillkor är goda i Chitwan. Det finns gott om bytesdjur, skogarna runt parken förnyas och tjuvjakten på tigrar och deras bytesdjur är relativt liten.

– Det tycks finnas en medelväg där man faktiskt kan skydda arten och samtidigt ge människor möjlighet att hämta vad de behöver i parken. Om det går i Chitwan kan det också fungera på andra håll, säger han.

Enligt de senaste beräkningarna finns det bara cirka 4 500 tigrar kvar i artens ursprungliga utbredningsområde i Asien, varav cirka 1 700 i Indien och omkring 200 i Nepal.