Det är nu tio år sedan nyheten kablades ut över världen att en helt ny människoart hade upptäckts på ön Flores i Indonesien. Ett 18 000 år gammalt intakt skelett hade hittats i en grotta tillsammans med skelettdelar från totalt tolv olika individer. De yngsta lämningarna verkade bara vara 12 000 år gamla.

Den nya människan döptes till Homo Floresiensis, var en meter hög och borde som mest vägt 30 kg. Hon fick smeknamnet hobbiten.

Krympt Erectus

Forskarna som upptäckte henne föreslog att hon tillhörde människosläktet Homo Erectus men att hon hade krympt. Det är inte ett ovanligt fenomen för varelser som lever på isolerade öar. Som stöd för den teorin är resterna av en dvärgelefant som hittades i samma grotta.

Många fascinerades av upptäckten. Hur kunde det vara möjligt att en uråldrig människoart levt sida vid sida med dagens moderna människa fram till åtminstone 12 000 år sedan? Tanken svindlade, speciellt när öborna på Flores började berätta historier om ett kortväxt folk som hade levt inne i skogarna för bara några hundra år sedan. Men några sådana färska lämningar har man aldrig någonsin hittat.

Missbildning?

Sedan kom kritiken och nya teorier. Forskare föreslog nu att lämningarna i grottan faktiskt härstammade från moderna människan, Homo Sapiens, men att de led av en missbildning som gjorde dem kortväxta med extremt små skallar. I dag är de forskare som tror på den hypotesen i minoritet.

Från den extrema synpunkten har pendeln också slagit åt andra hållet – att lämningarna i grottan kanske är än riktigt avlägsen människosläkting till oss, och inte alls tillhör familjen homo. Det skulle i sådana fall göra det än mer aktningsvärt att hon levt på jorden ända fram till för 12 000 år sedan.

Tio år efter upptäckten är det ännu oklart var Homo Floresiensis befinner sig på det mänskliga släktträdet.