– Tyvärr är det väldigt få som får psykologstöd under sjukdomsperioden vilket vi tror vore bra eftersom det kan ha betydelse även långsiktigt, säger Louise von Essen, professor vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet.

Hon har lett en forskargrupp som i tio års tid har följt 61 tonåringar som fått cancer. Forskarna har undersökt hur livskvalitet och nivåer av ångest- och depressionssymtom utvecklas över tid och funnit att problemen går i vågor. Många av ungdomarna visare låga halter av livskvalitet vid diagnos för att sedan öka upp till fyra år efter diagnosen. För många sjönk den sedan igen.

Ångest tio år senare

Och en tredjedel av ungdomarna upplever ångest tio år efter diagnosen.

– För en del av personerna i den här gruppen dyker problemen upp först då. De har inte haft problem tidigare, säger Louise von Essen.

Enligt henne finns inget säkert svar på varför ångesten drabbar vissa så sent. Men en faktor kan vara att barnen får ett starkt stöd från både familj och sjukvård vid diagnostillfället. Ett stöd som med tiden försvinner.

Sjukdomen återaktualiseras

När ungdomarna sedan exempelvis träffar en partner och börjar fundera på att skaffa familj kan tankar kring sjukdomen åter aktualiseras.

– Sjukdomen och hotet mot ens liv gör att man under lång tid kan leva överbeskyddat och isolerat vilket kan påverka exempelvis förmågan till nära relationer, säger Louise von Essen.

Hon anser att det är för tidigt att dra slutsatsen att ångestproblemen kan kvarstå livet ut om de inte får hjälp med psykologisk bearbetning.

– Men studien visar vikten av att följa patienter över tid och nu tänker vi att det vore intressant att fortsätta följa dem, säger hon.