Men många problem återstår. De finns alltjämt läckage av vatten. Och även om man börjat försöka undersöka situationen inne i själva reaktorerna med hjälp av minikameror och robotutrustning, så är strålningen fortfarande för hög för att få en tydlig bild.

Total härdsmälta i reaktor 1
Enligt beräkningar anses bränslet i kraftverkets reaktor 1 drabbats av en total härdsmälta, medan en tredjedel av bränslet reaktor 2 och 3 smält. Exakt var det smälta bränslet befinner sig är svårt att avgöra. Beräkningar gör gällande att delar av det smälta bränslet bränt igenom reaktortankarna och ligger på botten av reaktorinneslutningen. I vilken grad det också penetrerat genom betongen i reaktorinneslutningen är oklart - liksom eventuella sprickor och läckage.

I december presenterade den japanska regeringen en tidsplan för uppstädningen av själva kraftverket. Enligt tidsplanen kommer det att ta upp till 25 år att ta hand om det smälta och skadade bränslet i de tre havererade reaktorerna. Läggs den fortsatta nedmonteringen och uppstädningen av det havererade kraftverket till så handlar det om ett arbete som kan ta 40 år.

Utsläppen
Bilden av de radioaktiva utsläppen börjar nu klarna, även om japanska myndigheter och andra forskare alltjämt delvis anger olika siffror. Klart är att utsläppen från Fukushima- och Tjernobyl-olyckorna står i en klass för sig - men de skiljer sig också på flera sätt. Skillnaderna har både att göra med olycksförlopp, reaktortyp och mängd och typ av bränsle.

I Tjernobyl havererade en grafitmodererad reaktor. Radioaktiva partiklar motsvarande ungefär 6 ton bränsle spreds framför allt efter en omfattande explosion. I Fukushima drabbades tre reaktorer helt eller delvis av härdsmälta - samtidigt som tre reaktorbyggnader förstördes av vätgasexplosioner och vattnet kokade bort i en pool med stora mängder uttjänt kärnbränsle. Den totala mängden kärnbränsle var med andra ord betydligt större än i Tjernobyl. Men spridningen av radioaktiva ämnen skedde på annat sätt, efter vätgasexplosionerna och försöken att kyla de skadade reaktorerna och bränslepoolerna.

Historiens största radioaktiva havsutsläpp
De totala utsläppen av radioaktivt jod i Fukushima har skattats till en tiondel av dom i Tjernobyl, medan utsläppen av långlivat radioaktivt cesium (Cs-137) skattats till 20-40 procent av de i Tjernobyl. Dessutom blev utsläppen av kortlivat radioaktivt cesium (Cs-134) större i Fukushima än i Tjernobyl. Samma sak gäller den ofarliga isotopen Xenon-133. Enligt forskningsresultat var utsläppen av xenon i Fukushima de största i historien, kärnvapenprover borträknat. Samma sak gäller utsläppen av radioaktiva ämnen i havet. De saknar motstycke i historien - även om man hoppas att konsekvenserna ska bli små, eftersom utsläppen späds ut.

Som tur var spreds mycket av de farliga utsläppen - jod och cesium - under de första dagarna ut över havet. Men regnväder och förändrade vindar ledde den 14-15 mars till ett omfattande nedfall, framför allt längs ett stråk nordväst om kärnkraftverket. Här är de högsta koncentrationerna av radioaktivt cesium lika höga som i de hårdast drabbade områdena runt Tjernobyl. Faktum är att de till och med är högre, om man adderar den mer kortlivade cesiumisotopen Cs-134. Däremot är de drabbade områdena betydligt mindre, och skillnaderna i nedsmutsning varierar också kraftigt från plats till plats.

Totalt ledde utsläppen till evakuering av 110 000 människor, i två evakueringszoner motsvarande ungefär 1000 kvadratkilometer.

Saneringsarbetet
Ett omfattande och mödosamt saneringsabete av de nedsmutsade områdena har nu inletts. Lokalt och i vissa kommuner har man börjat för länge sen, med det centralt dirigerade arbetet beräknas komma igång på allvar till sommaren.

Japanska staten ansvarar för saneringen i de evakuerade områdena, kommunerna för övriga områden där det radioaktiva cesiumet ger stråldoser mellan 1-20 millisievert per år. Totalt handlar det om 102 kommuner i 8 prefekturer, och enbart i Fukushima prefektur om ett område stort som Stockholms län. Hus, vägar, parker, åkrar - allt ska spolas, saneras och ett fem centimeter tjockt marklager skalas bort. Däremot avstår man från att göra något åt alla skogar, berg och obebyggd mark mer än 20 meter från bebyggelse.

Det handlar om ett arbete som kommer att ta åtskilliga år, kosta mångmiljardbelopp och generera tiotals miljoner kubikmeter radioaktivt, cesiumhaltigt avfall. Var allt avfall skall slutförvaras är ännu oklart. I hela Fukushima prefektur finns en utbredd ovilja att ta hand om avfallet. Myndigheternas förhoppning är att man med hjälp av en 30-årig mellanlagring ska lösa de politiska knutarna och finna tekniska vägar att minska de enorma volymerna.

Hälsokonsekvenserna
En rad faktorer gör alla "prognoser" av hälsoeffekterna efter Fukushima-olyckan högst osäkra. Det största frågetecknet handlar om vilken hälsorisk stråldoserna i de drabbade områdena egentligen innebär.

Trots åtskilliga studier, både av överlevande efter bomberna över Hiroshima och Nagasaki, de drabbade efter Tjernobyl och arbetare inom kärnkraftsindustrin, går åsikterna isär när det gäller hälsoeffekterna av så kallade låga stråldoser - alltså stråldoser som är högre än den naturliga bakgrundsstrålningen - ett par millisievert - men lägre än de 100 millisievert som man bestämt vet ger ökad risk för cancer.

Den officiella bilden från FN-kommittén UNSCEAR är att Tjernobyl-olyckan fram till 2005 lett till över 6000 fall av sköldkörtelcancer - framför allt beroende på att barn i de nedsmutsade områdena fick i sig radioaktivt jod. Det finns emellertid forskare som menar att olyckan också lett till andra former av cancer och sjukdomar - och därmed också betydligt fler offer. Men dålig statistik och vetenskapligt underlag gör det ytterst svårt att uttala sig med säkerhet i endera riktningen, inte minst eftersom cancer rent generellt är en så pass vanlig dödsorsak bland äldre.

I Fukushima hoppas man att problemen med radioaktivt jod skall bli mindre än i Tjernobyl. Bland annat eftersom utsläppen av radioaktivt jod var mindre och barn i Japan antas få i sig mindre genom mjölk och andra lokalt producerade varor. Men 360 000 barn och ungdomar planeras att undersökas och följas upp i den omfattande hälsouppföljning som nu drivs av Fukushimas medicinska universitet.

Radioaktivt jod har en halveringstid på några veckor. Riskerna är med andra ord kopplade till veckorna omedelbart efter utsläppen. De radioaktiva cesiumisotoperna har en halveringstid på två och 30 år. Det är de som utgör det långsiktiga problemet. Här hoppas de japanska myndigheterna att hälsoeffekterna ska minimeras, dels genom den evakuering som genomfördes i omgångar under våren, dels genom det mödosamma saneringsarbetet.

Frågan är vilka stråldoser för befolkningen som saneringsarbetet och den nuvarande evakueringen i slutänden kommer att leda till. Myndigheterna och forskare vid Fukushima medicinska universitet har inlett en omfattande hälsostudie, där man bland annat med hjälp av enkäter till de två miljoner invånarna i Fukushima prefektur försöker ta reda på vilka doser befolkningen hittills fått i sig.

Ännu finns bara preliminära resultat för 9 747 invånare i de evakuerade områdena. Enligt resultaten fick 42 procent av dessa i sig stråldoser mellan 1-23 millisievert under de första fyra månaderna - de allra flesta mindre än 5 millisievert. Enligt forskarna bakom studien innebär detta att riskerna för allvarliga hälsokonsekvenser efter Fukushima är små.

Men svarsfrekvensen för studien är ännu låg - 20 procent. Inte minst eftersom många invånare misstror myndigheterna. Myndigheterna och forskarna vid Fukushimas medicinska universitet har också kritiserats, både av lokalbefolkningen och andra japanska forskare. Enligt kritiken tonar myndigheterna och forskarna vid Fukushimas medicinska universitet ner hälsoriskerna.

Kärnan i dispyten handlar just om oklarheterna kring hälsoriskerna vid så kallade låga stråldoser. Om 30 år har vi kanske svaret, tack vare de omfattande studier som nu inletts. Problemet, enligt kritikerna, är det inte minskar den oro som finns idag. Det som behövs är enligt kritikerna att man tar det säkra före det osäkra, att gränsvärden sätts så lågt som möjligt och att arbetet med att sanera och skydda befolkningen intensifieras.

Mer om Fukushima och Japans situation ett år efter katastrofen: Se Vetenskapens värld, 12/3 20:00 på SVT2.

Jens Ergon, SVT Vetenskap
jens.ergon@svt.se