Den biologiska artrikedomen på jorden har alltid fascinerat forskare, men ofta har fokus legat på djur och växter som befinner sig ovan jord och som därför är lätta att räkna. Men nu har avancerade molekylärbiologiska tekniker gjort det möjligt för forskarna att även undersöka mångfalden hos arter nere i jorden. Som för en av växternas viktigaste bundsförvanter, svamparna.

I en artikel i veckans nummer av den ansedda tidskriften Science har en internationell forskargrupp samlat in nästan 15 000 jordprover från 365 olika ställen runt om i världen för att analysera dem genetiskt.

Professor Björn Lindahl vid Sveriges Lantbruksuniversitet forskar själv om svampar och växter och är väl insatt i studien.

– Det är en spännande studie där man för första gången tittat på marksvampsamhällen på en global skala, säger han.

Artinventering

Svampar är väldigt viktiga för ekosystemets funktion. Det är första gången man kunnat genomföra en så bred studie av marksvampar eftersom man tidigare saknat de analytiska verktyg som behövts. Med dagens moderna typ av DNA-sekvensering är det nu möjligt att analysera markproven för att lära oss mer om svamparna och även se vilka miljöfaktorer som är viktiga för olika grupper av svampar.

– Det man egentligen gjort är en artinventering i stil med den Carl von Linné gjorde för växter på 1700-talet. Det har inte gått att göra tidigare eftersom svampar är gömda i marken. Men idag kan man använda genetiska markörer för att se vilka arter man hittat, säger Björn Lindahl.

Mer svampar nära polerna

Växter och svampar är väldigt beroende av varandra. Antalet växter avtar ju närmare polerna man kommer. Svamparna avtar också men i mycket längre takt, vilket forskarna tydligt sett i sin undersökning. Detta innebär att vi har mycket mer svampar i relation till växter här uppe i Norden än nere vid ekvatorn.

Forskarnas resultat visar främst hur mycket det finns att lära om jordens svampar och kartläggningen kommer bland annat kunna användas för forskning om hur de kan påverka vår miljö.