Det politiska firandet av första maj började inte som kanske många av oss tror – med resliga, mustaschprydda farbröder basunerande ut fotfolkets rättigheter till massorna.

Nej, startskottet gick av första maj år 1886 i Chicago. Över 350 000 arbetare gick ut i generalstrejk och krävde åtta timmars arbetsdag i USA. Två dagar senare grep polisen brutalt in och sköt ihjäl sex obeväpnade strejkande och skadade ett otal andra.

Massaker vid Haymarket

Händelsen väckte ont blod i nationens arbetare som dagen därpå slöt upp i stora demonstrationståg över hela USA. Flera tusen arbetare samlades vid Haymarket i Chicago för att protestera mot polisens brutalitet. Snart dök 180 poliser upp på platsen för att upplösa folksamlingen.

Plötsligt gick en bomb av mitt i polishären varpå polisen öppnade eld mot folksamlingen. Antalet döda är än i dag okänt men efterspelet resulterade i att åtta anarkister dömdes till döden, varav fyra avrättades och en tog livet av sig. Övriga tre benådades.

Röd flagga symbol för utgjutet blod

Ett par år senare, 1890, svepte en våg av demonstrationer över hela USA och Europa för att hedra dödsoffren i massakern vid Haymarket, och för att fortsätta arbetarrörelsens kamp för bättre arbetsvillkor. Datumet var naturligtvis den första maj.

Röda flaggor hissades för att symbolisera det blod som arbetarklassen fått utgjuta under kapitalismens förtryck. Och allt sedan dess har första maj firats med politiska förtecken världen över.

Premiär på Gärdet i Stockholm

Även i Sverige gick det första demonstrationståget av stapeln första maj år 1890. I tåget vandrade omkring 20 000 demonstranter och när de anlände till samlingspunkten på Gärdet i Stockholm var antalet väntande åhörare kring 30 000. Totalt lystrade 50 000 personer till Hjalmar Brantings tal om socialism och solidaritet.

Demonstrationstågen glesnar

Dagens demonstrationståg framstår som rätt bleka och glesa i jämförelse, vilket antagligen har en rad orsaker.

– Det beror nog främst på att vårt socialistiska parti har blivit alltmer borgerligt i sin framtoning, säger folklivsskildraren Ebbe Schön.

– Arbetarrörelsens högtidsdag hade sin höjdpunkt direkt efter andra världskriget. Sedan dess har engagemanget sakta dalat från 50-talet och framåt. Men generellt tror jag att traditionen är så djupt rotad vid det här laget att första majfirandet kommer leva kvar ett bra tag till.