Hittills har forskare vetat ganska lite om vad som driver vargar att ropa efter varandra när de skiljs åt. En grupp forskare har nu studerat vargar i Österrike för att se om ylandet är en automatisk reaktion på känslomässig stress, eller om vargarna kan kontrollera och anpassa sitt ylande beroende på hur deras sociala relationer ser ut.

– Det intressanta är att sociala faktorer ger en bättre förklaring till varför vargarnas beteende varierar när de ylar. Vi kan därför dra slutsatsen att ylandet inte bara är okontrollerbara känslomässiga reaktioner, säger forskaren Simon Townsend.

Relationen avgör

Forskarna har undersökt nio vargar i fångenskap. De har kartlagt rangordningen mellan vargarna, och hur bra olika vargar trivs ihop. Sedan har det tagit ut en varg i taget på långa promenader och studerat hur de kvarvarande vargarna beter sig. Forskarna har också mätt hur vargarnas nivåer av stresshormonet kortisol påverkats när en gruppmedlem försvinner.

Resultaten visar att vargar ylar mer ju bättre relation de har till den som försvinner från gruppen. Och ylandet ökar också i fall den försvunna vargen står högt i rang.

Vill återknyta kontakt

Däremot fanns det ingen koppling mellan många ylanden och höga nivåer av stresshormon.

– Förmodligen handlar ylandet om att vargarna vill återknyta kontakten med den individ som lämnat flocken, säger Simon Townsend.

Studien publiceras i veckans nummer av tidskriften Current Biology.