Det svåraste med att konstruera mjuka robotar har framförallt varit lyckas konstruera mjuka styrsystem.

För att lyckas med detta har forskarna nu använt sig bland annat av ämnet väteperoxid, som bland annat används inom industrin som blekmedel. När man injicerar den flytande väteperoxiden, reagerar den med en katalysator. Syrgasen som bildas kan sedan användas både för att driva robotbläckfisken och samtidigt pumpas ut i dess armar så att de rör på sig.

Långvarig robotdröm

Mjuka robotar har länge varit ett av robotforskningens mål, och 2011 lyckades gruppen bakom den här roboten med att tillverka en fungerande mjuk robot. Den gången var dock roboten inte helt igenom mjuk; då hade forskarna nämligen tvingats koppla kablar till roboten för att få den att kunna röra på sig och dessutom var själva motorn inuti av hårt material.

Nu, däremot, har man kommit ända fram. Den lilla, mjuka bläckfiskliknande roboten kan röra sig helt av sig själv – och allt är mjukt.

Elektroniska ingrepp i kroppen

Istället för att bara kapsla in hårda komponenter i mjuka material, skulle en robot som är mjuk rakt igenom till exempel kunna vara användbart i medicinska syften.

– Om en patient ligger i en magnetröntgen så kan man inte köra elektroniska apparater inuti patientens kropp. En mjuk robot utan några metaller, däremot, skulle fungera. Om man tänker sig en liten robot som ska göra något medicinskt ingrepp inne i kroppen samtidigt, säger Christian Smith, biträdande lektor i robotik och autonoma system vid KTH.

Referens: Michael Wehner et al. An integrated design and fabrication strategy for etirely soft, autonomous robots. Nature, 2016. DOI: 10.1038/nature19100