Faktum är att forskarna till stor del är beroende av rapporter från vanliga medborgare för att hålla koll på hur det står till med igelkottar, vitsippor och lövsprickning runtom i landet, det vill säga så kallad medborgarforskning, som SVT Vetenskap tidigare skrivit om.

Naturskyddsföreningen har till exempel genomfört en igelkottsinventering med hjälp av sina medlemmar, som försett forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) med data. Den visar att igelkottarna ökar i städerna norröver och nu är vanlig så långt upp som i Piteå och Haparanda.

Vintern en tröskel

För igelkottar är vintervädret avgörande för hur många som överlever. Under vintermånaderna går de in i ett närmast halvdött tillstånd. Hjärtfrekvensen sjunker från 190 till 20 slag i minuten och kroppstemperaturen kan sjunka ända ner till +6 grader.

– Igelkottarna minskar med 25–30 procent i vikt under vintern när deras fettreserver förbränns. De är behjälpta av en jämn temperatur för att inte göra av med onödigt mycket resurser och då är det bra med ett ordentligt snötäcke, som bäddar in och jämnar ut temperaturen, säger Per Bengtson, projektledare för igelkottsinventeringen vid Naturskyddsföreningen.

Av den anledningen kan en sådan här snöfattig vinter vara tuff för igelkottarna. Å andra sidan har den varit mild, och våren har kommit rekordtidigt. Så snart temperaturen går över 9 grader vaknar kottarna.

– En tidig vår gör att kan de komma igång tidigare med födosök och återhämta sig, säger Per Bengtson.

Men när det blir bakslag på våren, som det varit nu, och temperaturen sjunker igen, då går igelkottarna helt sonika och lägger sig igen – och somnar om.

Tål bakslag

Även tidiga vårväxter som hassel och blåsippor kan gå in och ut ur sin vintervila, berättar Kjell Bolmgren, växtekolog vid SLU och samordnare för Svenska fenologinätverket, som håller koll på växternas utveckling under året, till stor del med hjälp av rapporter från naturintresserade medborgare.

– De tidiga vårväxterna är vana vid bakslag och dör inte av lite snö, säger Kjell Bolmgren.

Då är det värre för till exempel fruktträd som körsbär och äpple, som blommar senare. De är mer känsliga för frost, så en frostnatt i maj kan få stora konsekvenser.

– Det är det fruktodlarna är oroliga för, säger Kjell Bolmgren. Vi ser att vårblomningen sker allt tidigare i Sverige, på grund av klimatförändringen, men frostrisken minskar inte i samma grad som temperaturen ökar.

Smygstart på hösten

Han har redan fått in flera rapporter om vitsippor, vilket är ovanligt tidigt.

– Men det är nog inte bara en effekt av den tidiga våren, utan också av att hösten blev lång. Vitsippor kan nämligen komma igång redan sent på hösten.

Tvärtom på kontinenten

Nere på kontinenten är läget för växterna en annan. Där har mildare vintrar faktiskt gjort att de kommer igång senare, i stället för tidigare. Det hänger ihop med den så kallade kylningseffekten. Många växter behöver uppleva en viss mängd kyla innan de kan komma igång på våren.

– Blir vintern för mild undrar växten om den har varit igenom en vinter eller inte, och dröjer med att skjuta skott och utveckla löv i väntan på mer kyla. Det pågår en hel del forskning för att förstå den här kylningseffekten bättre, för den har förstås stor ekonomisk betydelse för till exempel fruktodling, säger Kjell Bolmgren.

Fastlåst på hela norra halvklotet

Södra halvan av Sverige har haft en mycket snöfattig vinter. Sverker Hellström, klimatolog vid SMHI, förklarar att det berott på att olika luftmassor legat ovanligt fastlåsta runt hela norra halvklotet.

– Östra USA har haft mycket kall luft och mycket snö, till exempel Boston har varit hårt drabbat av snö, medan västra USA har haft rekordvarmt. Över Nordeuropa har vi nästan enbart haft milda vindar. Så det har inte varit någon jämn fördelning av vädret den här vintern. Det brukar växla mycket mer mellan kallt och milt väder, säger han.

Vad fastlåsningen beror på går inte att svara på.

– Det är tiotusenkronorsfrågan, säger Sverker Hellström. Det finns teorier och spekulationer, men egentligen är det ingen som vet. Det ligger fördolt i naturens skeenden.

Föder ungar under snön

En grupp djur som är vakna under vintern och som mår bäst under ett tjockt, luckert snötäcke är sorkarna. De gräver gångar i snön, där de kan kila fram och tillbaka och hämta föda, skyddade från både kyla och rovdjur. Det är inte ovanligt att sorkarna till och med förökar sig och får ungar mitt under vintern.

Värst för sorkarna är när det växlar mellan kyla och tö, så att det bildas en kompakt ishinna närmast marken, som täcker vegetationen, så kallad isbark.

– De mår antagligen dåligt när de äter istäckta växter; gräs i åkersorkens fall och blåbärsris i gråsidingens fall, säger Frauke Ecke, som forskar i landskapsekologi vid SLU.

Blir nog inget sorkår

Tidigare förväntade sig forskarna att det skulle bli ett sorkår i år, efter en god uppgång av antalet sorkar under hösten. Men nu säger Frauke Ecke att det förmodligen inte blir någon topp.

– Facit har vi först efter att övervakningsfångsterna avslutas i juni, men våra misstankar är att uppgången äts upp av den dåliga vintern. Den började bra, men sedan kom mycket regn och is.

Flera sorkarter har minskat i antal de senaste decennierna, och forskarna tror att det är bland annat vinterförhållandena med isbarksbildning som ställer till det. Men sambandet är dåligt undersökt.

– Det är svårt att mäta snökvalitet. Vi har data från SMHI om temperatur, snödjup och nederbörd, men för att ta reda på snökvaliteten skulle man behöva gräva och mäta alla olika skikt. Eller göra radarmätningar. Men det finns det ännu ingen finansiering för, säger Frauke Ecke.

En sådan här vinter, när sorkar åtminstone i södra Sverige fått springa över barmark, blir de förstås lättare upptäckta och tagna av rovdjur. Så på kort sikt har det varit en bra vinter för gnagarspecialister som rävar och ugglor. Men på längre sikt drabbar sorkarnas utsatthet även rovdjuren.

– När fler blir tagna blir det färre som kan reproducera sig, så senare i vår och i sommar förväntar vi oss att de rovdjur som är specialiserade på sorkar i stället får ont om mat, säger Frauke Ecke.