Marknaderna har reagerat med jätteras för pundet och till exempel kraftig nedgång på Tokyobörsen.

Detta är en fingervisning, men vi ska komma ihåg att följderna av ett brittiskt EU-utträde nog inte går att bedöma förrän om flera år.

Allt är alltså osäkert. Vi går in i en oviss framtid med idel frågetecken. Det är oklart om den brittiska regeringen överhuvudtaget har en plan B för det fall att lämna-sidan skulle vinna.

Hårda EU-krav

Det som gör situationen särskilt besvärlig är att det kan ta två år, kanske mer, innan britterna har förhandlat färdigt med EU om utträdet.

Det betyder alltså minst två år med osäkra förhållanden, såväl för EU som för Storbritannien. EU kommer inte att behandla britterna med silkesvantar.

Man väntar sig hårda krav från EU för landets framtida relationer med EU. Unionen vill avskräcka andra länder att följa britterna.

Det betyder osäkerhet för företag, för löntagare och för konsumenter. Det betyder osäkerhet om hur EU ska överleva sedan en av dess tyngsta medlemmar vill lämna sammanslutningen.

Den store förloraren

För Storbritannien betyder det politiska omvälvningar. Det kan bli ett mindre och mer isolerat land. Skottland kan vilja bryta sig ur.

Den konservative premiärministern David Cameron har sagt att han tänker stanna kvar på sin post även om hans linje – ett ja till EU – skulle förlora.

Men efter valresultatet kapitulerade han och meddelande att han avgår senast i oktober. Det betyder några månader av intern maktkamp inom partiet på toppen av förberedelserna att förhandla med EU.

Cameron är den store förloraren. Han satsade allt på att vinna folkomröstningen och förlorade.

Vi kan nog räkna med att den brittiska ekonomin får problem. Bara framtiden kan utvisa om det blir i ett övergångsskede eller om det får mera grundläggande följder.

Personlig rivalitet

Risken finns också att de konservativa splittras. Efter alla hårda ord som utvecklats kan det finnas risk för alltför djupa meningsmotsättningar som gör att partiet inte kan hålla ihop.

Den personliga rivaliteten mellan stanna kvar-sidans David Cameron och lämna-sidans Boris Johnson har infekterat partiet. Nu blir Johnson en av dem som anser sig bäst lämpad att ta över efter Cameron.

För en av segrarna, det invandringskritiska UKIP betyder resultatet också att man blivit av med sin absolut viktigaste valfråga.

Allvarlig prestigeförlust

EU väntas inta en behärskad hållning. Det var väntat, är parollen. Mottot för EU är att gå vidare.

Men frågan är hur brännande frågor om flyktingar och EU-migranter ska tacklas framöver. Dessa frågor har varit de viktigaste under den brittiska valrörelsen.

EU kommer troligen att försöka behandla detta som en kris likt många andra som unionen genomlidit. Men det är en allvarlig prestigeförlust. De som ogillar EU:s nuvarande inriktning kan få ett tillfälle att försvaga unionen.

Och det finns något som hotar det nuvarande EU:s framtid. Det kan bli en diskussion i andra länder om ett utträde: I Danmark, i Frankrike, i Nederländerna, i Sverige. Listan kan göras längre.

EU har lagt sig i

Det finns också östliga stater som är mot samma sak som britterna klagar över: Att EU lägger sig i för mycket. Och som dessutom inte anser att EU:s liberala hållning är den rätta. 

De saker EU lagt sig i ifråga om östliga stater handlar mycket om demokrati, mänskliga rättigheter och korruption. Det gäller bland annat Polen, Ungern samt Bulgarien och Rumänien.

Kritiker menar att EU har blandat sig i för mycket. Detta går långt utöver den frihandelsvänliga sammanslutning som många britter önskar sig. Kanske var det också ett slags EU-övermod att engagera sig så kraftigt i det komplicerade Ukraina.

Det som skett är det värsta slaget för EU hittills. Det kan ses som en protest mot eliten som styr EU. Det följer ett mönster som vi kan se både i USA och i Europa.

Ett annorlunda EU

Före folkomröstningen sade redan en del av dem som förespråkar en ytterligare integration – vilket alltså betyder mer makt åt Bryssel och mindre åt nationalstaterna – att man nog inte kan fortsätta med dessa planer.

Om EU verkligen är dömt till undergång nu, med tanke på andra kriser, är nog för tidigt att säga. Men förmodligen kommer framtidens EU att se annorlunda ut än idag.

EU måste nu förmodligen tänka om, EU:s ledare och byråkrater måste på något sätt försöka sälja ett EU som står nära folket.

Det har till och med funnits lämna-företrädare som menar att Storbritannien skulle kunna stanna kvar om EU förändras. Det skulle i så fall vara ett EU som mest är en frihandelssammanslutning utan tydliga politiska mål.

Beslut på lägre nivå

Omröstningen kan alltså förändra EU. Det kan komma till en diskussion om ökad decentralisering i EU. Tidigare har EU talat om det som kallas subsidiaritet – ett krångligt och svåruttalat ord.

Det betyder grovt förenklat att beslut ska kunna fattas på lägre nivå, vilket skulle luckra upp en del av den toppstyrning som har funnits.

Vi får också se om EU:s roll som politisk aktör i världen påverkas. Förutom de ekonomiska problemen ser man inom EU detta som ett farligt hot för organisationen: Att EU:s storpolitiska inflytande minskas.

Putin önskar svagt EU

Storbritannien har ju varit ett slags bro till USA. Ett utträde kan ändra på EU:s förhållande till supermakten, när brobyggaren försvinner.

Ett försvagat EU är också det som Rysslands president Vladimir Putin önskar.

Förhandlingar med britterna och eventuellt debatterna om motsvarande utträde i andra medlemsländer kan förlama EU när det gäller andra viktiga frågor:

Eurokrisen är ännu inte löst. Flyktingfrågan är fortfarande het. Terrorismen har inte försvunnit. Arbetslösheten är fortfarande ett gissel. Förhållandet till Ryssland är spänt.

EU har alltså mycket att göra. Det handlar inte bara om att syssla med sig själv.