Diskriminering och fördomar mot romer är en del av den svenska verkligheten.
Med anledningen av romernas internationella dag den 8 april, som firas efter den första romska kongressen i London 1971, vill vi i Alliansen i konstitutionsutskottet uppmärksamma att många romer upplever ett utanförskap, och många romer och resande har levnadsvillkor som är mycket sämre än för befolkningen i övrigt.
Detta tar sig uttryck på många områden: utbildning, arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, hälsotillstånd och trygghet.
Många romer utsätts för diskriminering i sin vardag och öppen eller dold antiziganism är ett utbrett problem. Det är inte en acceptabel ordning i en demokrati att folkgrupper missgynnas och diskrimineras.
Romer och resande har funnits i Sverige i över 500 år, och romer inklusive resande är en av Sveriges fem nationella minoriteter. Men den svenska historien när det gäller behandlingen av romer och resande är mörk.
Under stora delar av 1900-talet kännetecknades det officiella Sveriges förhållningssätt av rasbiologiskt präglade tankesätt som i sin yttersta form gick ut på att romer inte borde leva i Sverige.
När detta sakta förändrades sattes samhällsinsatser in för att hjälpa romer, men utan samråd med dem som berördes av åtgärderna.
Det finns fortfarande en utbredd okunskap hos stora delar av befolkningen om vad romer har utsatts för som grupp under sin historia. Denna bristande kunskap är ett allvarligt hinder för att överbrygga den förtroendeklyfta som är vanligt förekommande mellan romer och det övriga samhället.
Alliansregeringen beslutade om en rad insatser för att förbättra situationen för Sveriges romer och resande.
En övergripande strategi för romsk inkludering formulerades för åren 2012–2032, med målet att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom.
Vidare tog den tidigare regeringen fram Vitboken om övergrepp och kränkningar av romer under svenskt 1900-tal, och tillsatte en kommission mot antiziganism med uppdrag att motverka antiziganism i samhället och att ta fram skolmaterial baserat på vitboken.
Fortsatta satsningar mot antiziganism och diskriminering behövs även framöver. Kommissionen mot antiziganism gör ett viktigt arbete och dess arbete och slutsatser måste spridas.
Diskrimineringsombudsmannen kan spela en viktig roll i arbetet för att bekämpa diskriminering av romer och resande.
Skolor är centrala i arbetet mot olika former av intolerans, såsom antziganism, och skolpersonal behöver stöd i arbetet med att bemöta intolerans och fördomar. Samhället måste reagera kraftfullt mot hatbrott.
Det behövs en tydlig jämställdhetsdimension i arbetet för romsk inkludering. Jämställdhetsaspekten ska vara integrerad i alla åtgärder som vidtas mot antiziganism och för romsk inkludering, och konkreta insatser som är relevanta för jämställdheten mellan romska kvinnor och män samt flickor och pojkar bör vidtas.
En central del av arbetet för romsk inkludering är romsk delaktighet och romskt inflytande.
Detta är en förutsättning för att förtroendeklyftan mellan romer och det offentliga liksom samhället i stort ska kunna minskas.
Det utvecklingsarbete som pågår inom myndigheter och kommuner avseende olika former för samråd och dialog med romer och resande samt romska företrädare behöver spridas vidare.
Det är också viktigt att skapa förutsättningar för att möjliggöra för det romska civilsamhället att engagera sig ytterligare i arbetet.
Även om situationen för romer är bättre i Sverige än i flera andra europeiska länder, får vi inte vara likgiltiga för att romer inte har levnadsvillkor som är likvärdiga med andra svenskars.
Den situationen måste vi förändra.