Dockor föreställande Hosni Mubarak hänger från trafikljus. Tusentals samlades 2011 på Tahrir-torget i Egypten för att protestera mot regeringen.
Dockor föreställande Hosni Mubarak hänger från trafikljus. Tusentals samlades 2011 på Tahrir-torget i Egypten för att protestera mot regeringen. Foto: TT
Debattinlägg

”Vad hände med den arabiska våren?”

Egypten ·

”Västvärldens passivitet och handlingsförlamning i sitt agerande är ett slag i ansiktet för många demokratiaktivister i MENA-regionen”, skriver Amanch Abdi.

Om debattören

Amanch Abdi
Statsvetare och samhällsdebattör

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

År 2011 när den arabiska våren nådde Egypten ökade folkets förhoppningar om ett fritt och demokratisk land.

Tiotusentals människor i alla åldrar och med alla sorters bakgrund, särskilt de unga och ofta med kvinnor i främsta ledet, strömmade ut på gatorna för att kräva förändring.

Ingenjören bakom de fredliga protesterna var människorättsaktivisten Wael Ghonim som hävdade att han blev inspirerad av Gandhis icke-våldsprincip och därför uppmanade han sina Facebook-vänner att protestera fredligt och använda sig av icke-våldsmetoden, skriver professor Muhammad Fazlhashemi i sin bok Den arabiska våren: Folkets uppror i Mellanöstern och Nordafrika.

Tonen skulle vara saklig, avslöja regimens övergrepp och kräva rättvisa.

Under denna tid led Egypten av svårt demokratisk underskott, allvarliga strukturella och ekonomiska kriser, avsaknad av rättsäkerhet och grova kränkningar mot mänskliga rättigheter.

Protesterna tvinga bort Mubarak-regimen och den 28 november 2011 hölls de första fria valen i Egypten och det Muslimska brödraskapet med Mohammad Mursi i spetsen vann valet. Mursi blev president.

Mursi gjorde som Khomeini i Iran 1979, som med hjälp av demokratin utökade sin makt.

Massprotesterna fortsatte denna gång mot Mursi vilket ledde till att militären gjorde en statskupp mot hans regim och Mursi arresterades samt fängslade.

Men förhoppningarna om förändring har kommit på skam. Militär- och säkerhetsstyrkor har mött demonstranter med extremt våld.

De nya makthavare som sade sig regera i folkets namn har fortsatt att tillgripa gamla metoder för att tysta oppositionen och fängsla sina meningsmotståndare.

Vad hände med människorättsaktivisterna? Flera av de människorättsaktivister som hade en ledande roll i demonstrationerna har idag antingen hamnat i fängelset eller flytt landet.

Den pro-demokratiaktivisten Alaa Abdel Fattah dömdes till fem års fängelse i februari 2015 för att ha brutit en anti-protest lag 2013.

Aktivisten Ahmed Douma spelade också en viktig roll i upproret, han greps 2013 och dömdes till tre års fängelse för att organisera protester utan tillstånd. Sedan i februari 2015 dömdes han till livstids fängelse.

Anklagelserna mot honom var att han har anordnat flera demonstrationer mot militären och anklagades för anstiftan av våld och attackerat säkerhetsstyrkor.

Wael Ghonim som var huvudpersonen i protesterna har blivit tvungen att lämna landet efter Mubaraks regim föll. Han lever i exil i USA och fortsätter sin kamp mot regimen i Egypten.

Det är stor skam för västdemokratier att inte pressa Egypten för att släppa dessa eldsjälar.

Västvärldens passivitet och handlingsförlamning i sitt agerande är ett slag i ansiktet för många demokratiaktivister i MENA-regionen eftersom västvärlden anses ha dubbelmoral.

Nu vill jag att den Europeiska Unionen och framförallt vår utrikesminister Margot Wallström (S) agerar handlingskraftigt och tvingar Egypten att släppa dessa människorättsaktivister som är fängslade precis som hon är tuff mot Israel.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.