Problemet är inte att Ukraina stoppar inresan för en medborgare från ett land som invaderat dem – en medborgare som de dessutom enligt egna uppgifter har juridiska skäl att neka.
Problemet är att det krävs en Schlagerskandal för att för att ett allt jämt pågående invasionskrig i Europa över huvud taget ska uppmärksammas i svensk media.
Eurovision arrangeras som bekant av förra årets vinnare. Någon timme där i Stockholm förra året såg det ut som det lika gärna kunde ha blivit Ryssland som tog hem tävlingen.
Nu blev det Ukraina. En kämpande demokrati, alls inte utan omfattande problem. Invaderad av ett grannland i ett krig som för länge sedan förpassats från löpsedlarna till utrikesnotiser – om det alls nämns. Nya dödsoffer varje vecka, militära såväl som civila, till trots.
En bortglömd konflikt, tills Ukraina nekade den ryska artisten Julia Samojlova inresetillstånd eftersom hon tidigare befunnit sig i landet illegalt och uppträtt i det annekterade Krim. Hot mot schlagermyset är nämligen förstasidestoff.
Ryssland är mycket upprörda, precis som de önskat. För de var naturligtvis mycket medvetna om vad som skulle hända när de i sista minuten bestämde sig för att pausa bojkotten av tävlingen och skicka in ett bidrag av en artist som enligt Ukrainsk lag inte kommer släppas in i landet.
”En provokation” kallade Ukrainas utrikesminister Pavel Klimkin artistvalet, och det är bara att hålla med. En mycket lyckad sådan, dessutom.
Ryssland slipper nu åka men kan skylla på Ukraina istället för att behöva förklara att det helt enkelt blev lite obekvämt att delta i en musiktävling arrangerad av ett land man invaderat och bedriver aktivt krig mot.
Nu manar ryska politiker åter igen till bojkott av det ”nationalistiska” Ukraina och hoppas få med sig omvärlden. Lite som att anklaga mobboffret för att bidra till dålig stämning, alltså.
Därtill är det orimligt att öppna upp för att den starkes rätt ska avgöra vem som tillåts delta i demokratiska sammanhang, oavsett om de är politiska eller sociala.
De frysta konflikterna kring Sydossetien och Abchazien, invaderade av Ryssland 2008, och kring den av ryska pengar helt beroende utbrytarrepubliken Transnistrien har, inte utan framgång, använts som argument för att förhindra Georgien och Moldavien närmande till EU och NATO.
Olösta gränskonflikter anses nämligen som en synnerligen försvårande faktor i medlemsprocesserna till de flesta internationella organisationer, och är således ett ganska enkelt sätt att förhindra fortsatta förhandlingar.
Att få delta i Eurovision ligger naturligtvis på en annan nivå, men för ett land som kämpar med sin självbild och knoppande demokrati – för att inte tala om en invasiv granne – är det viktigt att få vara en självklar del i internationella sammanhang. Att inte glömmas bort. Att slippa gömmas undan. Att inte bara lämnas åt sitt öde.
”Vi djupt besvikna över det här beslutet då vi anser att det går emot både Eurovisions anda och idén om att vara inkluderande som är hjärtat av tävlingens värderingar” kommenterar European Broadcasting Union beslutet på sin hemsida.
Att invadera andra deltagare är däremot tydligen helt i sin ordning.
