Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Feminismen ska inte anpassa sig efter någon religion eller tradition”

Amineh Kakabaveh, politiker, riksdagsledamot för Vänsterpartiet

OPINION · ”Vi höjer våra röster mot det avskyvärda sexuella våldet, mot krig, mot sexism, mot rasism, mot sexslaveriet och mot hedersförtrycket. Den åttonde mars är en dag då kvinnor tillsammans kräver sina demokratiska, medborgerliga och mänskliga rättigheter”, skriver Amineh Kakabaveh.

Amineh Kakabaveh
Riksdagsledamot (V) ordförande, Varken Hora eller Kuvad

Jag började 8 mars i Botkyrka på en workshop för kvinnorna på Folkhögskolan.

Vi diskuterade grundläggande feministiska frågor om kroppen, rätten att gifta sig, bli kär och rätten att få skiljas när kvinnan vill.

Kvinnorna och flickorna har en sak gemensamt – att man som flickebarn formas till att inte ha en egen vilja utan inordnas i kollektivets normer.

Flickan och kvinnan tillhör en familj och familjen tillhör samhället, grannar och släkten som är viktigare än den egna viljan.

Kvinnans sexualitet bestäms av släkten och kontrolleras av manliga familjemedlemmar. I många svenska förorter förstärks tyvärr kontrollen av kvinnors och flickors sexualitet.

På många håll i världen är kvinnofientliga krafter på frammarsch. Det räcker med att nämna till exempel Saudiarabien, Iran, Afghanistan, i Syrien samt Irak där Daesh barbari särskilt drabbat yezidiska flickor och kvinnor.

I de så kallade utvecklade länderna breder kvinnoföraktet också ut sig. I USA har en primitiv, okunnig och manchauvinistisk president blivit vald trots att han har ett klent folkligt stöd.

I Ryssland förföljer och fängslar president Putin radikala feminister och sanktionerar kvinnomisshandel.

Aborträtten hotas i världens mest demokratiska land, USA, och i EU-länder som till exempel Polen. Högerpopulistiska och manschauvinistiska regeringar går emot FN:s konversationer om kvinnors- och barns mänskliga rättigheter.

Men det finns också motkrafter.

I Mellanöstern trotsar stridbara kvinnor i Kurdiska delarna, i Iran, Turkiet, Tunisien i Egypten gör kvinnor dagligen motstånd i kampen för sina grundläggande fri och rättigheter.

I Kobane och i Rojava – Syrien har kurdiska kvinnor gått till fronten för att slåss mot IS och för sina rättigheter.

I Mellanöstern slåss kvinnorna mot fundamentalistiska islamistiska krafter.

Nu utmanar de rosa mössorna de bakåtsträvande krafterna.

Det är viktigare än någonsin att vi uppmärksammar och gör oss hörda och demonstrerar på möten, gator och torg på internationella kvinnodagen.

Vi höjer våra röster mot det avskyvärda sexuella våldet, mot krig, mot sexism, mot rasism, mot sexslaveriet och mot hedersförtrycket.

Vi kämpar för jämställdhet, för lika lön, för ja till heltid och vi kämpar för att mänskliga rättigheter ska gälla alla.

Vårt bidrag i kampen för kvinnors frigörelse denna åttonde mars bör vara att vi tar tillfället i akt och sprider kunskap om vår undersökning av hederskulturen i Göteborg och Stockholm.

Vi kan peka på att 81 procent av killarna under 18 år ansåg att de hade ansvar för sina systrars heder, att 83 procent av tjejerna inte fick ha killkompisar.

Hela 73 procent får inte inleda kärleksrelationer. Var tredje ung människa av dem som tillfrågats, 28 procent, ansåg att de utsattes för en ”mycket hård” kontroll.

Den åttonde mars skall vi agitera mot det patriarkala förtrycket här hemma och tillsammans  med våra systrar i världens alla hörn.

Vi vill att det offentliga rummet, som i flera av våra förorter domineras av män, ska kunna beträdas av oss förortsfeminister på samma villkor som männen.

Vi måste kämpa mot alla former av förtryck oavsett om det tar sig uttryck i tvångs- och barnäktenskap, kyskhetstvång, oskuldskontroller eller könsstympning.

Den åttonde mars är en dag då kvinnor tillsammans kräver sina demokratiska, medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Flickors och kvinnors liv ska inte styras utifrån föråldrade och förtryckande hedersbegrepp utan efter jämlikhetens och demokratins principer.

Vi vill att Sverige stänger religiösa skolor och dagis som har en föråldrad syn på kön. Vi vill att tjejerna tar tillbaka det offentliga rummet som den svenska kvinnorörelsen länge kämpat för.

Vi kräver att regeringen och de politiska partierna satsar på kvinnorna som har mest vilja men som inte får sin vilja igenom på grund av eller på grund av tillhörighet.  När det gäller jämställdhet har Sverige kommit långt.

Borde inte det då vara en självklarhet att stå upp för alla kvinnors och barns frihet? För vår organisation handlar det särskilt om de kvinnor, flickor och barn som är fjättrade av hederskulturens bojor.

Sveriges Statsminister och regering bör bättre stå upp för de feministiska landvinningarna – står man hemma för allas lika värde så ska det gälla även kvinnorna i Iran, Saudiarabien, Palestina.

Även här hemma ska varken kön eller etnicitet diktera rättigheterna för oss kvinnor och våra barn.

Demokratins grundprinciper ska gälla oss alla oavsett var vi bor och vilken tillhörighet.

Den feministiska utrikespolitiken skall inte anpassa sig efter någon religion eller tradition utan den ska representera vad kvinnokampen i Sverige har åstadkommit.

Internationella kvinnodagen

Mer i ämnet