UBÅTSJAKT Efter ubåtsrubrikerna i massmedia de senaste dagarna så känner man sig nästan förflyttad tillbaka till 1980-talet. Den stora risken är väl också att efterdebatten nu liksom då kommer att präglas av att några konspirationsteoretiker kommer att agera och kanske anklaga marinens personal för diverse konstigheter. Det skriver Emil Svensson som var chef för marinens analysgrupp under ubåtsjakten på 80-talet.

Efter ubåtsrubrikerna i massmedia de senaste dagarna så känner man sig nästan förflyttad tillbaka till 1980-talet. Den stora risken är väl också att efterdebatten nu liksom då kommer att präglas av att några konspirationsteoretiker kommer att agera och kanske anklaga marinens personal för diverse konstigheter.

Jag har ingen direkt kunskap om vad som hänt I Göteborg. Jag vill heller inte ”recensera” agerandet. Det är inte rätt gentemot personalen. För den ev efterdebatten kan det dock vara bra att slå fast några generella fakta.

• En observation måste alltid analyseras mycket noggrant.  Många civila och militära experter kan vara inblandade i en sådan analys varför det kan ta lång tid. Det säger sig självt att skall man vänta på det slutliga analysresultatet innan man agerar så kommer man alltid att komma för sent. Om då analysresultatet pekar mot främmande undervattensverksamhet så har man ju inte ens försökt att lösa sin uppgift. Det är alltså ett viktigt bedömande som styr insatsstarten.

• Om man misstänker att man har observerat en ubåt så är tiden knapp. Högst enstaka timmar efter observationen måste man vara på plats med kvalificerade spaningsresurser för att ha någon chans att lyckas. Detta rent matematiska samband gör att det är bäst att vara på någorlunda rätt plats redan innan indikationen kommer. På 1980-talet kallades det för agerandeoperationer.

• Nu är ju inte all undervattensverksamhet kopplad till ubåtar. Militärt finns också inom alla stormakter specialförband med mindre undervattensfarkoster och dykare. Sådana förband är då mer trögrörliga vilket kan göra att tidskravet för den försvarande sidan inte blir så pressat och att man kan och bör uppehålla sig längre tid i området.

• Militär verksamhet styrs ju av den säkerhetspolitiska situationen. Under 1980-talet fanns det en tydlig sådan koppling. Idag är det svårt att finna motiv för operativt betingade undervattenskränkningar mot Sverige. Underrättelseverksamhet, som ju förefaller agera utan någon tydlig säkerhetspolitisk koppling, är dock fortfarande något man måste räkna med.

• Efter 1980-talet så har även annan verksamhet än ren militär styrt utveckling av farkoster för undervattensbruk. Maffiagrupper i Sydamerika har byggt miniubåtar för att smuggla knark till USA. Även om tekniken minifarkoster är väl känd i Östersjöområdets maffiastrukturer så förefaller det ändå vara lättare att smuggla knark till Sverige via andra kanaler, så det är väl inget huvudtips.

Vissa terrorgrupper i främst Asien har också kopplats till miniubåtar, men även det förefaller vara långsökt som grund för händelserna i Göteborg. Återstår då de civila små ubåtar som byggts här hemma av några entusiaster och även av företag. Man kan väl ändå tycka att självbevarelsedriften är så stor att det vore märkligt om en sådan farkosts ägare inte hört av sig. Jag förutsätter också att försvarsmakten fortfarande har kontroll över var dessa farkoster normalt uppehåller sig.

Rent statistiskt så är sannolikheten stor för att verksamheten i Göteborg avslutas utan något tydligt resultat. Det är ändå så att Försvarsmakten sannolikt gjort helt rätt. Man har agerat utfrån sin uppgift och tillgängliga resurser.

Jag när en from förhoppning att diskussionen efteråt blir saklig och rör de faktiska behoven av och möjligheterna till att motverka främmande verksamhet på vårt territorium. Jag är dock rädd för att förhoppningen blir just bara ”from”.

Den egentligen självklara kopplingen mellan uppgifter och resurser har aldrig varit och kommer sannolikt aldrig bli särskilt tydlig. Jag tycker dock att det vore tragiskt om personalen på de marina förbanden återigen skall bli drabbade av denna ofullkomlighet.