Debattinlägg

Ansvarsfull konsumtion är lösningen på vattenkrisen

RENT VATTEN ·

Miljöminister Lena Ek (C), biståndsminister Gunilla Carlsson (M), Unesco och Siwi på världsvattenveckans avslutning:

Idag saknar 780 miljoner människor tillgång till rent dricksvatten. Det pågår en vattenkris – och samtidigt blir jordens befolkning allt större. Frågan om konsumtionsbeteende och hur använt vatten ska tas om hand är central. Samarbetet mellan näringsliv, civilsamhälle och regeringar måste stärkas, skriver miljöminister Lena Ek och biståndsminister Gunilla Carlsson ihop med Unesco och Siwi.

Vatten är en grundläggande mänsklig rättighet och tillgång till rent dricksvatten är ett universellt behov. Idag saknar 780 miljoner människor tillgång till rent dricksvatten. Snabbt växande ekonomier, befolkningsökning och klimatförändringar i kombination med ökad konkurrens om knappa resurser tär på redan hårt belastade system.

Investeringarna i vattenförsörjning och sanitet är farligt låga trots att det finns stora mänskliga och ekonomiska vinster att göra. Det finns en stigande efterfrågan på vatten för att producera tillräckligt med livsmedel till en växande global befolkning och på grund av en ökad användning av vatten i industriproduktionen.

Världsvattenveckan, världens största årliga konferens om globala vattenfrågor, avslutas idag i Stockholm. Sverige, Unesco och Stockholm International Water Institute (SIWI), världsvattenveckans arrangör, vill tillsammans uppmärksamma behovet av ett ökat och förbättrat samarbete om vatten globalt. 2013 har utnämnts till det internationella året för vattensamarbete – och aldrig tidigare har denna utmaning känts så relevant.

År 2050 beräknas världens befolkning uppgå till nio miljarder. Vi står inför en stor utmaning för att nå ut till och få med oss även de allra fattigaste. Vi behöver en plan som kan trygga vattenförsörjningen för alla. Att hitta nya sätt att skydda vattnet och göra vattenkonsumtionen och vattenanvändningen hållbar är absolut nödvändigt. Nu mer än någonsin tidigare behöver vi uppmuntra till nytänkande när det gäller hur vi framställer våra produkter.

Den goda nyheten är att vattenkrisen allt oftare ges utrymme på den politiska agendan – men mycket mer måste göras.

Beroendet av rent vatten utgör en väsentlig risk för den privata sektorn. Vi välkomnar därför att investerare börjar titta alltmer på vattenanvändning i produktionskedjan. Att göra vatten till ett prioriterat område är helt enkelt smart ur ett ekonomiskt perspektiv. Samtidigt är affärsmöjligheterna betydande. De investeringar som behövs för att kunna ordna och upprätthålla vattenförsörjningen i industri- och utvecklingsländer är enorma.

Marknadspotentialen för nya produkter och tjänster inom effektivare vattenanvändning uppskattas till 50–60 miljarder dollar om året under de kommande 20 åren. Vi behöver stärka samarbetet mellan näringslivet, det civila samhället och regeringar för att utforma varaktiga partnerskap om ansvarsfull vattenförvaltning. Centralt för detta arbete är både frågan om konsumtionsbeteende och, kanske ännu viktigare, hur det använda vattnet ska tas om hand.

Det står klart att tillgång till rent vatten är en rättighet för alla människor. Men alltför länge har man inte brytt sig om hur det använda vattnet återförs till naturen. Det är dags att vi sätter ett värde på vatten. På så sätt kan vattnets långsiktiga hållbarhet säkerställas och incitament skapas för mer vatteneffektiva alternativ och i vissa fall kanske till och med substitut.

Vi anser att vi behöver lyfta fram vatten både som en resurs i sig och som ett medel för att bekämpa fattigdom och göra framsteg inom andra områden såsom hälsa, jämställdhet och utbildning. De potentiella vinsterna med att investera i vatten och sanitet är många, bland annat i form av ökad livslängd, produktivitet och en bättre miljö. Att inte investera i vatten kan däremot, enligt vissa bedömare, kosta ett land upp till sju procent av dess BNP.

Den centrala funktion som vatten har för hållbar utveckling måste få sin rättmätiga plats i den globala debatten och i utvecklingsagendan post-2015. Vi vet alla att när resurser blir knappa är det de allra fattigaste som förlorar på det och riskerar att bli ännu mer utsatta. Dessa personer har vi en särskild skyldighet att bistå.

Vatten är också kopplat till säkerhet och stabilitet. De gemensamma resurserna är fortfarande en potentiell källa till väpnad konflikt men utvecklingen visar glädjande nog att länder oftast väljer att samarbeta i förvaltningen av dessa. Både Sverige och Unesco har under lång tid främjat samarbete om gränsöverskridande vatten i olika delar av världen. Vi välkomnar att gränsöverskridande vatten alltmer ses som någonting som förenar, snarare än separerar, regionala grannar. Detta vattensamarbete hoppas vi kan inspirera andra.

Debatten om vatten måste föras av fler än bara vattenexperter. Det är hög tid att överbrygga de klyftor som finns mellan offentligt och privat och mellan politik och praktik.

Komplexa utmaningar kräver ett samlat agerande.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.