Det är kanske förväntat av en liberal politiker att tycka att budgeten som rödgröna regeringen föreslår är fantasilös. Men den budgeten som presenterades idag är en så sällsynt meningslöst att jag gärna tar risken att påstå samma sak.

I det stora hela är budgeten ett duttande med små summor som presenteras som ”historiska satsningar”.

För hur annars skulle man tolka att polisen får 100 miljoner nästa år, efter allt prat om behovet av flera poliser? Eller att forskningsanslagen höjs med 390 miljoner? Dessa 390 miljoner ska alltså fördelas mellan Sveriges universitet och högskolor.

I snitt blir det alltså sisådär 7-10 miljoner per universitet/högskola.

Med tanke på att endast Göteborgs universitet har intäkter på ca 6 miljarder, 37 000 studenter, 2 000 forskare, 6 000 anställda och 38 institutioner så antar jag att de kommer tycka att de eventuella 7 extra miljonerna varken gör från eller till.

Duttande med små summor, ”satsningar” som ska införas först efter nästa val och att låtsas att allt detta är historiska insatser är inte det enda problemet.

Regeringen Löfven verkar inte förstå vad som pågår i världen. Europa går genom en kris av enorma dimensioner och i budgeten finns inget spår av något försök att närma sig en lösning.

Hur ska man få fart på tillväxten, skapa förutsättningar för nya jobb och därmed möjliggöra att populismen minskar förblir utan svar.

Regeringens storslagna planer för 32 000 traineejobb har blivit 125 jobb. Vallöftet om 25 000 ”extratjänster” backar man ifrån och hoppas på 2 600 – om några år. Är det dessa satsningar som ska inge säkerhet hos de unga och få dem att känna en framtidstro?

Det mest ironiska blir när finansministern uttalar att: ”Ska vi kunna ha en långsiktig tillväxt på en hög nivå, då måste vi se till att fler människor får möjlighet att utbilda sig…”.

Så var är dessa satsningar i budgeten? Är det de i snitt extra 7 miljonerna som varje lärosäte får?

Varje budget är en bild av framtiden. Genom att läsa den kan man förstå hur de som skrev den ser på vår framtid, hur de ser oss och vad de vill av oss.

Läsningen av årets budget är inte upplyftande. Regeringen Löfven framstår som rädd för framtiden.

Försöker man ställa frågan vad denna regering vill oss, är svaret mycket tydligt. Den vill att vi röstar för den igen, oavsett vad. Där börjar ambitionerna och där tar de också slut.

Ungefär som Stefan Löfven sade för några dagar sedan: vi avgår inte även om vi förlorar valet. Budgetens huvudsakliga syfte är fortsatt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Varken mer eller mindre. Frågan är bara vad har denna budget med Sveriges medborgare att göra?

Sverige behöver strukturella reformer som svarar mot globaliseringen.

Vi behöver förvandla den stora invandringen från börda till möjlighet, vi behöver en tillväxt som möjliggör att vi flyttar oss från den rasistiska fläcken som vi fastnat på, vi behöver ett reformerat skattesystem som tar hänsyn till Sveriges position på den globala marknaden.

Vi behöver säkerhet och åtgärder att hantera det allt mer aggressiva Ryssland, bättre utbildning så våra barn kan konkurrera inte bara med endast svenskar utan med hela världen, hjälp till att leva i en mångkulturell värld, en känsla att det finns en riktning, en mening med politiken, ett mål, en försäkring om att politikerna inte är där bara för att bli omvalda utan också för att de vill något med vårt land och omvärlden.

Tyvärr tror jag att vi får vänta till nästa regering för sådana reformer.