Skulle du vilja leva instängd i ditt hem utan att kunna tillgodose dig dina mest basala behov? Utan tillräcklig hjälp att andas, äta, gå på toaletten, duscha, lämna hemmet eller umgås med andra människor?
De allra flesta personer skulle troligtvis svara nej. Men sanningen är att i Sverige idag lever många sina liv i rädsla för att det kan vara deras framtid.
Häromdagen kom nyheten att en kvinna avlidit på en offentlig toalett då hon inte kunnat larma eller få hjälp. Kvinnan hade tidigare fått timmar indragna på sin personliga assistans och hade sannolikt levt idag om hon hade fått ha kvar sina timmar.
De allra flesta är överens om att människor som har behov av hjälp för att klara sin vardag ska få det.
Men vi följer med stor oro både bland våra vänner och bekanta, men även i media, hur trötta, besvikna och arga personer och deras anhöriga, gör allt för att de själva eller deras närstående ska få den hjälp de behöver för att kunna leva sina liv med goda levnadsvillkor.
Det är något som inte stämmer när personer blir så utsatta och vi undrar nu hur det verkligen står till med vårt sociala skyddsnät?
Lagtexten i Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade har inte ändrats sedan 1994, men tillämpningen har förändrats. Vi undrar hur den kan få ändras så mycket utan att riksdagen reagerar?
Samtidigt som enskilda inte får den hjälp de behöver kommunicerar staten och Försäkringskassan att det totala antalet assistanstimmar ökat genom åren. Ändå är det färre personer som får sina ansökningar beviljade. Det talas om omfattande fusk men bevisen att det stämmer saknas.
Antalet dömda fall för assistansfusk är mindre än 1% av det antal personer som blivit beviljad assistans. Självklart tycker vi det är rimligt att eventuellt fusk ska stävjas men det får inte bli en jakt på personer som verkligen behöver hjälp.
Försäkringskassan och kommunerna är de som gör bedömningarna och fattar besluten om beviljande av assistans. Beslut om avslag kan drabba familjer och enskilda mycket hårt.
Processen att få hjälp upplevs även den som kränkande av många som söker assistans. Du måste redogöra för varje minut du gör något inklusive i detalj vad du gör på toaletten. Du kan bli inspekterad när du duschar för att du ska bevisa att du inte fuskar.
Detta misstänkliggör den sökande redan från början, och visar på bristande förtroende för assistansutföraren. Vi kan väl bättre än så här? Hur bygger vi ett samhälle där alla kan få delta på sina villkor?
Vi har noterat att personer som behöver hjälp vid matsituationer inte får hjälp med matlagning, dukning, diskning, fram- och bortplock på grund av att det inte längre ses som ett grundläggande behov.
Inte heller ses sondmatning eller hjälp med ventilator eller tracheostomi för att kunna andas som ett grundläggande behov såvida du inte har en psykisk funktionsnedsättning.
Utredningen som startats på riksnivå vill begränsa kostnaderna gällande personlig assistans. Bland alla partier är det relativt tyst i frågan om personlig assistans.
Vem driver frågan om lika rättigheter till ett gott liv för alla? Ska kampen för att få leva ett värdigt liv enbart drivas av personer med behov, anhöriga och intresseorganisationer eller ska samhället ta sitt ansvar? Är det inte på tiden att göra en parlamentarisk utredning av LSS som säkerställer kvalitet och rättvisa enligt lagens intentioner med andra incitament än besparingar?
Vi vill med den här debattartikeln påbörja ett samtal om hur vi vill att livet i vårt land ska se ut för alla som lever här.
Ska alla kunna leva ett liv med goda levnadsvillkor behövs insatser som gör att alla känner att de har möjligheter att aktivt delta i samhället. Då kan inte personer bli instängda i sina hem utan hjälp med de mest basala saker så som att andas.
