Tiggare på Drottninggatan och Ola Sandstig
Tiggare på Drottninggatan och Ola Sandstig. Mannen på den vänstra bilden medverkar inte i Uppdrag gransknings reportage. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT/Privat
Debattinlägg

”Falskt påstående grund för Caldaras kritik”

Tiggeri ·

”Det är oseriöst och snudd på skandalöst att två personer knutna till föreningen HEM kan vara så slarviga med fakta. Medvetet eller omedvetet”,skriver Ola Sandstig.

Om debattören

Ola Sandstig
Journalist, Uppdrag granskning och reportern bakom programmet ”Att vara ägd”

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Hans Caldaras påstår att Uppdrag Gransknings program om människohandel inom tiggeri lider av flera sakfel och att det dessutom lett till att tiggare har trakasserats och misshandlats.

Låt oss ta det från början.

Vi säger att ”många” tiggare kommer från nordöstra Bulgarien. Samma sak konstaterade den bulgariska journalisten Miroluba Benatova i sitt program som gick på bulgarisk teve.

Det är inte ett märkvärdigt påstående, eftersom nordöstra Bulgarien är den fattigaste regionen i landet och en klar majoritet av de bulgariska tiggare vi mött, intervjuat, läst om och sett i förundersökningar (som både offer och förövare) kommer just från den nordöstra delen.

Men ”många” betyder inte ”de flesta” vilket borde vara överflödigt att nämna. Det är således inget sakfel.

Caldaras hävdar vidare att vi i programmet skulle ha påstått  att ”polis, åklagare och politiker inte alls fått upp ögonen  för att människohandel existerar”, vilket han också kallar för ett sakfel. Programmet finns på SVT Play och den som tittar kan lätt konstatera att det inte finns någon formulering i reportaget som ens påminner om det Caldaras säger.

I debatten på slutet säger däremot forskaren och juristen Karin Åström: ”Från min synvinkel har inte poliser, inte åklagare, inte politiker alls fått upp ögonen för att det här existerar”.

Men Karin Åström är inte Uppdrag Granskning, utan en inbjuden debattör. Det behöver förstås inte heller betyda att det hon säger är ett ”sakfel”, utan det är upp till Caldaras att motbevisa.

Så då till Caldaras uppgifter om att misshandel och trakasserier har ökat efter vårt program på grund av ”den avsky och ilska många känner för innehållet i programmet”.

Som huvudexempel tar han upp att ”Två bröder i tjugo års åldern blev misshandlade i Stockholm till den grad att de blev inlagda på sjukhus för sina skador”.

När jag ringer upp Caldaras säger han att det är andrahandsuppgifter och hänvisar till en volontär på föreningen HEM där Caldaras också är aktiv.

Volontären hävdar att misshandeln skedde vid Danderyds sjukhus dagen efter att vårt program hade sänts. Även denna person är övertygad om att gärningsmännen agerat efter att vårt program trissat upp aggressiva stämningar.

Men personen kan inte heller lägga fram några som helst bevis på att så är fallet.

Till slut får jag tag på en polis i Stockholm som har insyn i ärendet. Det visar sig att den anmälda misshandeln inträffade den 29 september, alltså sex dagar innan vårt program sändes.

När Caldaras efter mina påtryckningar inser att han har fel, ser han till att uppgifterna i hans debattartikel raderas i efterhand.

Problemet är att de falska uppgifterna låg kvar i ett dygn och alla vet att en debattartikel är färskvara. Det hade naturligtvis heller inte skett om jag inte upprepade gånger hade ringt honom och volontären för föreningen HEM och ställt obekväma frågor angående den påstådda misshandeln.

Det vore självklart fruktansvärt tråkigt om vårt program hade den effekten att tiggare blev trakasserade. Men det är uppenbart att det saknas belägg för ett sådant påstående.

Det är oseriöst och snudd på skandalöst att två personer knutna till föreningen HEM kan vara så slarviga med fakta. Medvetet eller omedvetet.

Till sist. För att ge en motbild till den dystra vision som Caldaras mejslar fram kan jag säga att jag fått ett flertal mejl av folk som vill donera pengar till det hem där de utsatta tiggarna i programmet bodde. Det är en trevlig effekt, även om donationer inte är syftet med programmet.

Nej, syftet är att lyfta upp ett starkt missförhållande som pågår rakt framför våra ögon. Om vi journalister redan i planeringsstadiet bedömde effekterna av ett program och lät eventuell oro eller förväntningar styra vårt arbete skulle många goda idéer självdö på skrivbordet.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.