Det är inte lätt för en statsminister att ge sig in i ett getingbo. Först gick Stefan Löfven på middag med frun på Grand Hotell där familjen Wallenberg firade jubileum.
Kalaset kostade minst 7000 per person och ”Institutet mot mutor” avrådde statsministern från att ta med sig sin hustru.
Några dagar senare åkte han och Marcus Wallenberg och en näringslivsdelegation till Saudiarabien för att stärka kontakterna.
Det handlade förstås om pengar och Stefan Löfven valde att ta risken och åka till Saudiarabien och försöka återinföra goda relationer med landet.
Saudiarabien är en viktig handelspartner och Margot Wallströms tuffa kritik mot landet där hon kallade straffen och Sharialagarna för medeltida orsakade en diplomatiskt kris.
Dessutom valde regeringen att inte förnya det så kallade Saudiavtalet som var ett militärt samarbetsavtal mellan länderna och som haft stor betydelse för handeln.
Många ledande direktör i näringslivet blev både förbannade och oroliga. Saudiarabien är en av Sveriges 30 viktigaste handelspartners och vi exporterar för mer än 10 miljarder.
Bland annat köper Saudiarabien vapen. Det var alltså ingen tillfällighet att Saabs styrelseordförande Marcus Wallenberg var med på resan.
Staten och kapitalet sitter som bekant i samma båt. De har gemensamma intressen i form av ett starkt näringsliv och nya arbetstillfällen. För Stefan Löfvens del handlar resan framför allt om att rätta till gamla misstag.
Saudiarabien är onekligen ett speciellt land. Det är en stor exportör av extrem islamism. IS hade sin vagga där, Muslimska Brödraskapet och Hamas till Al Qaida för nämna några exempel.
Landet är en diktatur – även om nu Stefan Löfven och Margot Wahlström föredrar att kalla dem för en absolut monarki, vilket är ett annat ord för envälde.
Kvinnosynen är minst sagt bedrövligt. Även fast Stefan Löfven sa att det sakta blir bättre. Kvinnorna är omyndiga, de har förmyndare, de får inte köra bil och måste gå helt täckta. Men fler kvinnor har fått möjlighet att skaffa sig en utbildning.
Självklart har Stefan Löfvens resa skapat både debatt och turbulens. Resan har omgivits med hemlighetsmakeri och inte ens MP som sitter i regeringen var informerade.
Liberalernas Birgitta Ohlsson har KU-anmält statsministern för att han vägrar kalla landet för en diktatur.
Stefan Löfven står på sig, han vill inte tala om vad han sagt till representanter för det styrande kungahuset Saul.
Han har tagit upp mänskliga rättigheter, dödsstraff, spöstraff och kvinnornas situation. Men på ett fint sätt får vi anta, som passar landets spelregler.
Regeringen Löfven har haft stora problem med utrikespolitiken. Även om Sverige nu blev invald i FN:s säkerhetsråd har det kostat mycket prestige och trovärdighet.
De länder där regeringen haft de stora konflikterna tvingas den nu buga för. Stefan Löfven gör fel hur han än gör.
Jag förstår att Saudiarabien är en viktig handelspartner. De har gräddfil i många västländer tack vare den enorma rikedomen som oljan gett kungadömet.
Sverige har en vapenindustri och säljer vi inte vapen kan vi lägga ner den. Men den stora frågan är hur går detta ihop med en feministisk utrikespolitik?
Pratade Stefan Löfven med representanter för kungahuset om den svenska utrikespolitiken?
Eller kommer feminismen att göra sig gällande genom att kanonerna målas rosa? Vi är många som undrar.