Avbytarbänk
Debattinlägg

”Avbytarbänkarna bryter ned våra barn”

Opinion ·

”Det är som vanligt. Hen har fått vara med i 7 minuter. Denna lördag har hen lagt sex timmar på att följa med A-laget till sin bortamatch. De andra i laget, förutom övriga avbytare, har haft jättekul”, skriver Anders Rapp.

Om debattören

Anders Rapp
Idrottsförälder

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

En 18-åring kommer hem från sin bortamatch i fotboll, hänger upp sin jacka, går raka vägen uppför trappan upp till sitt rum och stänger dörren. Försöker hinna fråga hen hur matchen var men får inget svar.

Det är som vanligt. Hen har fått vara med i 7 minuter. Denna lördag har hen lagt sex timmar på att följa med A-laget till sin bortamatch. De andra i laget, förutom övriga avbytare, har haft jättekul.

Sådan ser lagidrottskulturen ut i vårt avlånga land.

Ingen ser orättvisan.

Inte ens Svenska Fotbollsförbundet eller Riksidrottsförbundet – trots vackra målformuleringar.

Inte ens sportjournalisterna som till och med befinner sig så nära lagidrotten att de gör intervjuer inne i de svettiga omklädningsrummen.

Varför ser de inte avbytarna Per (8 minuters speltid denna match, 14 minuter matchen dessförinnan) eller Elvira  (11 minuter denna match, 0 minuter förra matchen – det vill säga 90 långa minuter på bänken) sitta tysta i omklädningsrummet efter segern?

Medan övriga i laget studsar av glädje och hurrar...

Avbytarbänkar bryter ned, skapar en utanförkänsla, gör unga människor ledsna, arga, osäkra. Såväl 18-åringar som 25-åringar blir kränkta. Och så har vi ju de som är ännu yngre.

Avbytare bär upp lagidrotten och utan dessa skulle Sveriges alla lagidrotter tvingas lägga ned sin verksamhet på en gång. Men vilket tack får de för detta?

Jo, några få minuters speltid. Däremot har de förmånen att få sälja lika många strumpor och måla lika mycket på klubbstugan som de ordinarie liksom att få träna lika mycket.

Avbytare som grupp betraktat kan betecknas som en utsatt minoritet som mycket sällan eller aldrig vågar kräva en rättvis speltid. Ute i klubbarna har man fokus på annat.

Och så har vi avbytarföräldrarna – en grupp som ständigt får se denna besvikelse efter matcherna. Det finns avbytarföräldrar och avbytarmorföräldrar som undviker att åka och titta på sina egna ungdomar.

Det är liksom inte värt resan. Det blir för jobbiga känslor. Men känner jag Per eller Elvira rätt så hade de nog velat visa upp sina färdigheter på plan inför nära och kära – att göra matchen till en fest! För det är väl så Idrottssverige vill ha det? Eller?

Jag har en lika enkel som självklar lösning på det här: INFÖR BREDDLAGIDROTT i form av breddfotboll, breddinnebandy, breddishockey och så vidare.

Det innebär att alla uttagna delar lika på speltiden, det vill säga att alla sitter på bänken lika mycket. Bredden från ort A möter bredden från ort B. Lika regler för samtliga lag. Ingen toppning – bara härlig bredd!

Fler som får chansen att utvecklas. Fler glada spelare. Alla delaktiga i segern. Alla får ta ansvar för förlusten. Fler glada föräldrar, syskon och släktingar. Och lika stor spänning ute på planen!

Först när vi kommer så högt upp i serierna att spelarna får lön (inklusive avbytarna), kan man tänka sig att ha kvar systemet med avbytare. Då börjar ju lagen mera likna företag med anställda.

Det är en stor vinst, såväl för individ som samhälle, när fler ungdomar längtar till sina träningar och matcher. Att slippa utsättas för ett omodernt och kränkande system för att istället må riktigt bra.

Och framför allt, känslan att vara en i gänget!

Tilläggas kan att min fru och jag är föräldrar till fyra fotbollsspelande pojkar. Vi har också egna erfarenheter av såväl junior– som seniorspel i dam– och herrserier. Dessutom ett antal år i korpen.

Det har alltså varit mycket fotboll i vår familj – och så mycket glädje! Men jag har också som sagt sett många ungdomar som farit illa – och som även har slutat med sin kära fotboll! Många gånger helt, helt i onödan.

Idrottssverige kan bättre!

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.