Dataspel
Foto: Jon Willen/ TT
Debattinlägg

”Föräldrar, slappna av – spelen gör oss inte våldsamma”

Opinion ·

”Jag är helt psykisk frisk, har ett socialt liv och gillar att umgås med människor. Tror ni att jag, helt plötsligt, mitt i mitt sociala liv, skulle gå ut på gatan och skjuta ihjäl 20 människor eller bli galet våldsam?”, skriver Axel Nilsson.

Om debattören

Axel Nilsson
Elev

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

När vi nu är inne i sportlovsperioden är det säkert många föräldrar som oroar sig. Och jag ska inte ljuga. Jag spenderar timmar på att spela spel på dator och ps4.

I många av dessa spel ingår dödande eller andra våldsamma akter, och ständigt får jag höra: ”Sluta spela det där, det finns en anledning till åldersgränsen”, eller ”Det där dödandet är inget bra för dig.”

Men jag är helt psykisk frisk, har ett socialt liv och gillar att umgås med människor. Tror ni att jag, helt plötsligt, mitt i mitt sociala liv, skulle gå ut på gatan och skjuta ihjäl 20 människor eller bli galet våldsam?

Nej, skulle inte tro det. Det stämmer att det har inträffat skottlossningar och mord som har varit inspirerade av våldsamma spel; men det finns en väldigt avgörande skillnad mellan mig och dessa gärningsmän.

Deras liv ligger i spelet. I varje fall är det en person som spenderar hela sin fritid med att spela och som av olika anledningar helt isolerat sig från andra människor.

De sitter isolerade i sina rum och spelar dygnet runt.

Ingen psykiskt frisk människa skulle gå ut och döda människor och sedan säga: ”De gör ju det i GTA” (Grand Theft Auto: en actionspelserie om det moderna gangsterlivet).

Det leder mig in på nästa punkt. Jag har hört folk säga: ”Varför gör man inte bara GTA till en fredligare version, där man arbetar som polis eller bara gör lagliga saker?”

Den frågan har också ett logiskt svar.

Grejen med spel är att vi ska få uppleva en häftig historia. Då man delvis kan säga att man ”spelar en film”.

Sedan finns det spel som ger dig friheten att göra saker som du aldrig skulle kunna göra i verkliga livet. För ingen hade ju velat spela ett spel där man gör saker precis som i verkliga livet.

Eller?

Ett enkelt svar på den frågan är nej.

Det hade inte varit ett dugg intressant. Ett spel där man går till jobbet, skjutsar barnen till skolan och städar. Låter inte direkt som ”Årets spel”.

I spelvärlden får du göra vad du vill. Testa bilar du bara skulle drömma om att köra, köra runt i en stad med friheten att göra vad du vill, och om du spelar ”storymode”, följer du karaktärernas liv, som kan vara hjältar eller kriminella.

I den denna öppna värld kan du flyga flygplan, helikopter och zeppelinare etcetera. Du får göra saker du aldrig skulle drömma om att göra i verkliga livet – och det är just därför som de låter oss göra det i spelen.  

Det kan faktiskt vara en frihet att springa runt i den öppna världen och bara ”släppa på allt” – ett sätt att släppa lös sin ilska eller andra frustrationer.  

Ofta har jag även hört ”det finns en anledning till åldersgränsen” på spel. Och ja, de gör det, men den är både överdriven och framtvingad.  

Ni känner säkert några överförsiktiga föräldrar som inte hade varit överlyckliga om de såg sina barn spela våldsamma spel. Ja, de hade blivit rätt så arga om barnen var 16 och spelade sådana spel – ni känner säkert till hur vissa föräldrar kan vara. 18 år är dock en rejäl överdrift, enligt mig.  

Men missuppfatta mig inte. Jag tycker inte att 3-åringar ska få spela dessa spel, det är rena överdriften, eftersom att de inte vet mycket om världen och kan få fel uppfattning om den.

Men ni förstår säkert min poäng. Som 13 – 14 åring vet man hur världen ser ut och då påverkar spelen oss inte alls på samma sätt. 

Och om ni föräldrar nu ska vara så himla stränga med åldersgränser på spel, varför bryr sig så få av er om alla våldsfilmer som vi kollar på?

Någon?

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.