Jag har liksom utbildningsminister Gustav Fridolin väldigt höga förväntningar på Skolkommissionens kommande förslag för skolans finansiering.

Det var bra att Fridolin tydligt i Agenda i går sa att vi har ett ”systemfel”. Och att han inser att det behövs ett större, gemensamt, nationellt ansvar för resurstilldelningen i skolan, så att pengarna verkligen når fram till de skolor och elever som behöver dem mest. 

Men han har sagt det tidigare.

Vi behöver se förändringar snart. Vi har väntat länge nog.

Alla kommuner är skyldiga att fördela resurser till skolan efter elevernas förutsättningar och behov. Syftet enligt skollagen är att åstadkomma en mer kompensatorisk resursfördelning där skolor med tuffare förutsättningar får mer resurser. 

Lärarnas Riksförbund har undersökt hur resurserna till skolan fördelas idag och vi ser att kommunerna inte har någon gemensam logik i hur man gör sin resursfördelning. Det finns olika politiska ambitioner och olika förutsättningar som styr. I praktiken motverkar det den nödvändiga förstärkningen av likvärdigheten nationellt, och snarare ökar skillnaden mellan olika skolor.

Vi har granskat hur en större svensk kommun, Örebro, har utvecklat sin resursfördelning efter den nya regleringen i skollagen.

Man har infört en ny resursfördelningsmodell som viktar resurserna efter skolornas elevsammansättning. Skolor med de tuffaste förutsättningarna får också den högsta ersättningen per elev, helt i linje med lagstiftarens avsikt. 

När vi lyfter blicken och jämför ersättningen till Örebros grundskolor med andra motsvarande grundskolor i landet saknas det helt ett mönster, eller någon logik.

Det samband mellan elevsammansättning och ersättningsnivåer som finns i Örebro kommun existerar inte alls på nationell nivå! Skolor i olika delar av landet som har lika tuffa förutsättningar får helt olika ersättning per elev.

På samma sätt finner vi skolor som har helt skilda förutsättningar, där en skola kan tillhöra den procent skolor som har de bästa förutsättningarna vad gäller elevsammansättningen, och en annan den procent skolor som har de allra tuffaste förutsättningarna, men där båda skolorna får samma ersättning per elev. 

En förklaring till detta skulle kunna vara att olika kommuner har olika kostnadslägen, dels som en följd av om de ligger i glesbygd eller inte, dels som en följd av vilka löner lärarna i kommunen har.

Men resultaten kvarstår och skillnaderna mellan olika skolors ersättning på nationell nivå förblir oförklarade trots att vi kontrollerar för såväl elevsammansättningen som andra strukturella faktorer.

Oavsett var i landet en skola finns måste dess lärare och rektorer få de förutsättningar som krävs för att de ska kunna göra sitt jobb. De kompensatoriska inslagen i skolans resursfördelning måste ökas markant.

Det kan inte bara ske lokalt, efter en specifik kommuns förutsättningar. De kompensatoriska inslagen måste också öka mellan landets samtliga skolor på ett likvärdigt sätt. 

Nuvarande system där kommunerna ansvarar för finansieringen av skolan kan inte klara detta problem. Så länge kommunerna ansvarar för skolans finansiering kommer omotiverade skillnader mellan olika skolor att uppstå. 

Lärarnas Riksförbund anser därför att: 

• Staten måste ta över ansvaret för finansieringen och resursfördelningen till landets skolor.

Staten måste genomföra en modell där varje skola får en viktad ersättning efter elevsammansättningen och andra strukturella faktorer som påverkar skolans möjligheter att ge eleverna den undervisning de har rätt till.

Vi anser också att fristående skolor ska finnas kvar men följa tydliga regler. Villkoren mellan offentliga skolor och friskolor ska vara jämlika.

• Professionerna måste få ett större inflytande över skolan.

Med en statlig finansiering och resursfördelning som styr resurserna till skolor efter deras förutsättningar ges de nödvändigaförutsättningarna för en verklig decentralisering av den svenska skolan.

Det betyder tydliga mål som ska uppnås, en kraftigt kompensatorisk resursfördelning, ett statligt ansvar för fortbildning. Då kan också rektorer och lärare ta ett stort professionellt ansvar för att ge eleverna den undervisning och det stöd de behöver för att nå utbildningens mål.