”Se den vågade trailern” lyder rubriken och på bilden syns en tjej med förbundna ögon.
Det är den erotiska Femtio nyanser-trilogin (FS) som nu äntligen ska bli film och givetvis hoppas filmbolagen följa upp bokens succé med över hundra miljoner sålda exemplar.
En stalkande rik och snygg man förslavar en okysst oskuld tills hon är hans perfekta sexslav.
Vi ska äntligen få kika in i Smärtans Röda Rum där före detta oskulden Ana blir tagen i alla hål. (Ursäkta en simpel fråga, men har man inte redan sett alla slags påsättningar i alla hål under decennier av porrfilm? Vilken ny slags sexig förnedring ska vi få skåda?)
Bortsett från att böckerna är ren skit litterärt, med ett språk så fattigt och upprepande att man kan bli avtänd och anorgasmisk för resten av livet, har jag andra, viktigare invändningar mot detta stycke romantiskt dravel med dominans och underkastelse som röd tråd.
Jag bloggade min syn på saken i helgen och fick över 450 likes på Facebook, många delningar och kommentarer. Över 95% höll med mig. FS är ingenting att ha. Vad är det då som ändå fascinerar?
En analys är att det rör sig om en hel generation läsare som aldrig kommit i kontakt med denna typ av sexskildringar i litteraturen. Man vill läsa boken för att se hur dålig den är. Man vill veta vad ”alla” pratar om.
Lite som forna tiders offentliga pryglingar, man drivs dit av ett inre mörker som predikar att man vill bevittna det vämjeliga. Suget efter romantik ska inte heller överskattas. ”Kvinnor vill ha KÄRLEK” heter det. Samma slags kvinnor som skriver kärleksbrev till massmördare?
För vad är det för romantiskt med en obehaglig man med ett skruvat psyke som faktiskt förföljer föremålet för sina känslor tills hon ger upp och ger sig hän?
I verkliga livet förekommer sådant dagligen. Kvinnor som flyr från dominanta, kontrollerande män. Kvinnor som utsätts för övergrepp, misshandlas och mister livet. Men då är det få som jublar och tycker att det är härligt och hett.
Fifty Shades of Grey ger budskapet – precis som så många andra böcker och filmer – att bara en karl är tillräckligt påstridig och inte tar ett nej som svar, så lyckas han till slut få kvinnan på rygg.
Han kan få henne att älska honom för livet. Och, med lite övertalning, får han till och med in henne i en tortyrkammare där han kan göra vad han vill med henne.
I BDSM (sexuella dominans-/undergivenhetslekar) är det den undergivna som styr. I FS är dock den oerfarna Ana helt utlämnad åt Christian och är viljelös i hans händer till följd av hans rikedom och makt.
För inte skulle hon vara lika angelägen om att låta sig piskas av en fattiglapp som kedjade fast henne vid ett element i ett grovsoprum.
Eftersom hon inte ens har hånglat i sitt unga liv kan hon knappast veta vilka regler som gäller för henne som en undergiven part i en komplicerad BDSM-relation.
Det är en sorglig skildring av en ung tjej som värnlöst våp som blir sexuellt frälst genom att bli ägd, styrd, kontrollerad och dominerad av en – tadaaa – MAN.
Jag har inga moraliserande synpunkter. Vill folk läsa porr, varsågoda, jag skriver själv om sex och gillar att läsa erotik.
Men jag önskar lite mer kritiskt tänkande och framför allt att vi vågar ifrågasätta de muggiga idealen som tydligen fortfarande bor i oss – där den överlägsne mannens sexualitet är central och den lilla oskulden bara blir en spermaklosett för hans lustar.