Har Fas 3 gynnat och stärkt arbetslösa?

Nej. Kanske någon enstaka person. Däremot finns det många personliga berättelser som vittnar om minskat människovärde, förlorat självförtroende, maktlöshet och frustration.

Ekonomisk oro kan sätta vem som helst ur spel, med bland annat hälsoproblem som följd. Jag själv är kvinna, svensk, 60 år, högskoleutbildad, drivit eget företag, och aldrig tidigare varit arbetslös. Idag tvivlar jag på mig själv.

Från dag ett blev jag varse att man som arbetslös bli betraktad som mindre värd, lat, asocial och dum i huvudet. Även från politikerhåll. Jag sparade alla mailkonversationer med handläggare på Arbetsförmedlingen (AF), olika chefer och politiker.

När jag kom in i Fas 3 blev det ännu värre. Jag skulle vara tyst och göra som jag blev tillsagd. När jag ifrågasatte vissa saker blev jag avstängd 45 dagar med förlorat aktivitetsstöd.

Jag sammanställde mitt sparade material och gav i mars ut en bok ”Rapport från en arbetslös”. Jag ville berätta min historia som jag vet att jag delar med väldigt många.

Vad är då felen med Fas 3?

• Att man anser att alla arbetslösa är stöpta i samma form, utan att ta hänsyn till individen. Alla oavsett ålder, arbetslivserfarenhet, utbildning anses ha samma behov.

• Att den arbetslöse inte får ersättning för det den utför. Mitt aktivitetsstöd täcker ungefär 25 procent. Resten är oavlönat. Vem vill jobba gratis? Volontärjobb är en annan sak – det är frivilligt.

• Att man kommer längre från arbetsmarknaden. Det är ingen merit att ha med i sitt cv. Det är en väldigt låg procent som fått ett riktigt jobb tack vare Fas 3. Siffran 30 – 35 procent som jag hörde i SVT skulle jag gärna vilja få verifierad. Siffran är lika vilseledande som när det hävdas att 250 000 fått sysselsättning. I den siffran ingår både Fas 3 och alla lönebidragsjobb. Naturligtvis får arbetslösa jobb, men det är jobb de själva sökt oavsett om de varit på en Fas 3-plats eller inte.

• Att det är vinstdrivande för anordnarna. Få seriösa företag tar Fas 3:are, det är ofta ideella föreningar som behöver tillskott i kassan, eller kommunen som vill ha gratisarbetare, eller nya företag som ploppar upp endast i syfte att tjäna pengar på Fas 3. Om syftet är att hjälpa personer till anställning borde fler åtgärder leda till anställning.

Mitt förslag: Låt det vara frivilligt. Man får inte ett jobb lättare för att man tvingas sitta i förvar. Låt dem som vill bli resurs inom till exempel skola, äldreboende eller dagis – med avtalsenlig lön.

Socialdemokraterna kallar det extratjänster. Det gör att man känner sig delaktig och uppgifterna är meningsfulla.

Istället för att betala miljoner i anordnarbidrag som nu, satsa pengarna på ett eller flera aktivitetshus per stad där den arbetslöse kan komma och gå som den vill. Kontakter och socialt umgänge är viktigt. Här kan man umgås, fika, söka jobb, dela erfarenheter, skriva cv.

Kanske anordna kurser där en arbetslös med stor erfarenhet av typ IT, mental träning, rekrytering eller annat kan vara kursledare. Varje hus ska förstås ha några ansvariga som får avtalsenlig lön.

Öka utbildningsmöjligheterna så de matchar arbetsmarknaden.

Slutligen är det viktigt att arbetslöshetsersättningen höjs till minst existensminimum och att socialbidragen återgår till att vara ett tillfälligt stöd i nöden.