Varje år förvandlas Pride till arena för den största politiska flashmobben näst efter Almedalsveckan. Politiker som aldrig bryr sig nämnvärt om oss hbtq-personer annars snubblar över varandra i sin iver att få gulla med oss i några få dagar.

Lika snabbt snubblar de sedan i väg för att inte återkomma förrän champagnekorkarna ploppar ur flaskorna på nästa års VIP-mingel i anslutning till Pride.

Det är kul att politiker bryr sig om oss hbtq-personer en vecka om året. Det är bättre än ingen vecka. Problemet är att vi existerar årets andra femtioen veckor också. Vår vardag är inte Pride. Vår vardag är att dagligen inse att vi i Sverige 2014 fortfarande är en andra klassens medborgare.

Det är trevligt att en gammal SVT-klassiker som Allsång på Skansen sadlar om och får Pridetema en gång om året. Det var roligt att justitieminister Beatrice Ask för några år sedan glatt satt i allsångspubliken och sjöng ”Det är bögarnas fel”, men det vore bättre om hon till exempel såg över hbtq-kompetensen inom polis- och rättsväsende.

Fredrik Reinfeldt (M) röstade mot sitt parti och för registrerat partnerskap. Det ska han ha all heder för, men det är dags att sluta leva på gamla meriter. Nya, betydligt mindre hedervärda meriter har lagts till CV:n.

Reinfeldts regering tiger om att Försvarets radioanstalt (FRA) har en specialversion av personuppgiftslagen (PUL) som tillåter dem att registrera information om individers sexuella läggning och dela med sig av den till främmande makt. Man vänder bort blicken när svensk polis eskorterar bort hbtq-flyktingar till flygplan med destination helvetet.

Regeringen tillät Kristdemokraterna att under lång tid blockera ett stopp av tvångssteriliseringar av transpersoner. Man har struntat i att utvärdera varför samkönade pars rätt att bli prövade som adoptivföräldrar i princip aldrig leder till att ett samkönat par får välkomna ett barn till sin familj.

Listan på regeringens tillkortakommanden på hbtq-fronten kan göras lång. Det hbtq-lyft i kommuner och landsting som man nu utlovar på DN Debatt får mig mest att undra varför man inte gjort något av detta tidigare. Man har haft åtta år på sig.

Svaret är inte svårt att hitta.

När Reinfeldt låter meddela att han för första gången funderar på att delta i Prideparaden, så vet man med säkerhet att det går riktigt knackigt för Alliansen och att man ser hbtq-personer som lättlurat röstboskap.

De flesta partier stoltserar i dag med ett tjusigt hbtq-program, men reell handling saknas. Det är ”svåra frågor”, men allt är ju svårt när man saknar vilja.

Med undantag för Prideveckan, så bärs de flesta partiernas för stora hbtq-kostym av enskilda eldsjälar. Hbtq-frågorna har reducerats ner till politiskt pynt. Piratpartiet tror inte på politiskt pynt.

Vi tror inte att hbtq-personers rättigheter är svårare än andras. Vi jobbar kontinuerligt med hbtq-frågor och både jag som partiledare och partiet blev bäst i test i RFSL:s valrapport.

Vi har också tagit fram ”Regnbågen börjar här: 7 punkter för en bättre värld för hbtq-personer”.

Du som är hbtq-person, våga vägra vara röstboskap i höst. Välj parti och politiker vars engagemang för din vardag har längre livslängd än ett medelmåttigt tomtebloss.