Hur länge är det ”nya” nytt? Hur länge kan ”Nya moderaterna” framstå som ”nya” trots att det nu är ett bra tag sedan detta varumärke lanserades?

Utan tvekan harNya moderaterna haft betydande röstframgångar som lett till regeringsinnehav och statsministerposten, men mycket av traditionell moderatpolitik har kastats överbord och lämnat gamla sympatisörer vilsna.

Utmaningen i höstens val blir att dra till sig nya väljare men också behålla såväl de som lockats av de nymoderata locktonerna som de som tillhör den klassiska moderata kärnan.

Tvåfrontskrig är alltid besvärliga. För statsminister Reinfeldt gäller också att det måste gå bra för Alliansen för att sitta kvar. Det vore både kort- och långsiktigt olyckligt för borgerligheten, för att uttrycka sig milt, om något eller några av allianspartierna åkte ut ur riksdagen.

Vad är rådet till Fredrik Reinfeldt?

Ett långvarigt regeringsinnehav får en del väljare att känna att det är tid för byte av regering. ”Ge de andra en chans”- syndrom är det farligaste Reinfeldt har att kämpa emot.

Den trötthet som alliansregeringen ibland utstrålar måste förbytas i mer kämpaglöd. Det går inte att vinna ett val utan visioner, det är som att köra bil utan bränsle.

Att bara fräscha upp gamla förslag, till exempel ett ytterligare jobbskatteavdrag, triggar varken valarbetare eller väljare.

Att luta sig mot regeringsinnehavet är riskabelt.

En rad händelser visar att den svenska infrastrukturen är bräcklig. Om tågen inte går i tid, främmande flygplan inte kan avvisas, köerna växer på allt fler områden, räcker det inte att bara plussa på med mer resurser. Då behövs det nya lösningar.

Nu verkar Nya moderaternas strategi vara att satsa nästan allt på ”jobben”. Visst är sysselsättningen en viktig fråga men jag vågar ifrågasätta om den för Moderaterna är så valvinnande som valstrategerna tror. De allra flesta i arbetsför ålder i Sverige har trots allt ett arbete att gå till.

Man vet vad man har men inte vad man får, Alliansen har lyckats hålla ihop förvånansvärt väl.

Reinfeldts trumfkort är att peka på en opposition där ingen vet hur dess eventuella regeringsprogram kommer att se ut.

Spelas detta kort väl kan det säkert få osäkra väljare att tveka att lägga sin röst på de rödgröna partierna. Men det räcker inte, man vinner inte val genom att peka på vad man har uträttat, utan vad man tänker göra.

Hälften av Sveriges befolkning bor i dag i de tre storstadsregionerna. Den har i stor utsträckning vant sig vid valfrihet i skola, vård och omsorg. Ett regimskifte kommer att förändra detta, både för de som producerar valfriheten och de som utnyttjar den.

Klara besked från de rödgröna partierna om vad som kommer att gälla vid ett regimskifte kan få den mest intressanta väljargruppen, de tveksamma, att välja sida.

Väljarna är i dag rörligare än någonsin. Visst kommer de klassiska frågorna som till exempel jobben att spela en roll.

Men den grupp i samhället som växer snabbast är inte beroende av att ha ett jobb. För mer än en miljon pensionärer är det vård och omsorg som gäller. För föräldrar är det de dåliga skolresultaten och ordningen i skolan som betyder mest. För den brottsdrabbade är det lag och ordning.

Lyckas man inte hantera detta är risken att många väljare menar att man har haft åtta år på sig, och nu är frågan om det ska bli en chans till.

Det är så väljare fungerar!