Foto: Leif R Jansson/TT
Debattinlägg

”Vi vill ha mer solidaritet inom arbetarklassen”

Jämställdhet ·

”Blindheten för ojämlikheten mellan arbetande kvinnor och arbetande män består. Feministiskt initiativ vill synliggöra det systemfel som finns även inom LO”, skriver Gudrun Schyman.

Om debattören

Gudrun Schyman
Feministiskt intitiativ

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Delar av fackföreningsrörelsen går i dag ut i Arbetet och kritiserar Feministiskt initiativs förslag för jämställda löner.

Feministiskt initiativ välkomnar alla former av konstruktiv kritik för att förbättra vår politik. Men det här är inte en sakpolitisk debatt – det här är valstrategi och de enda som förlorar på den här typen av angrepp är de arbetarkvinnor som under allt för lång inte har fått tagit del av framgångarna som facket skördat.

Lönefrågan handlar inte om att enskilda kvinnor i enskilda situationer råkar enskilt illa ut i enskilda löneförhandlingar. Det handlar heller inte om att fackförbunden för de kvinnodominerade yrkena gör ett dåligt arbete.

Det handlar om att facket har ett inbyggt systemfel och ser klass som en könlös kategori.

Men klass saknar inte kön. Om man ser till de ekonomiska löneskillnaderna mellan män och kvinnor, och mäter med det obetalda arbete som kvinnor förväntas utföra och utför i hemmet så ser man plötsligt två helt nya samhällsklasser framträda: män och kvinnor.

Fackförbunden startades som ett löfte mellan arbetare: Jag säljer inte mitt arbete till en lägre summa än du.

LO har funnits sedan 1800-talet och utvecklat Sverige till ett bättre och modernare samhälle.

De drev på åttatimmars arbetsdag, verkade för avskaffandet av barnarbete, jobbade med utbildningskampanjer för arbetarna och skapade gemensamma försäkringar som skulle syfta till att stoppa utsugningen av människor.

Alla dessa skördar har varit viktiga milstolpar. Men blindheten för ojämlikheten mellan arbetande kvinnor och arbetande män består.

Feministiskt initiativ driver på för att synliggöra det systemfel som finns även i fackförbundet LO. År 2003 höll det kvinnodominerade fackförbundet Kommunal sin största strejk någonsin, bara för att få orättvist fördelade löneökningar till enbart vissa yrkesgrupper.

Kommunal tog sats, hämtade fart, och mötte en vägg vid mållinjen. Och så har det sett ut.

Arbetet som en Metall-arbetare utför värderas högre än arbetet som en Kommunal-arbetare utför. Detta vill vi ändra på.

Feministiskt initiativ vill bland annat inrätta en jämställdhetsfond som finansieras mellan arbetsgivarna och staten. Den syftar till att omfördela pengar mellan arbetsgivare för att finansiera höjda löner i kvinnodominerade yrken och sektorer.

I ansökan för dessa jämställdhetsstöd ska arbetsgivaren intyga att pengarna kommer att gå till att höja kvinnors löner eller lönerna inom kvinnodominerade yrken, höjningar som går utöver löneutvecklingen antingen för hela arbetsmarknaden eller för arbetsgivarens manliga anställda.

Lönehöjningarna kontrolleras sedan i efterhand av jämställdhetsfonden.

Arbetsgivare som inte lever upp till utfästelserna blir återbetalningsskyldiga.

I övrigt fastställs lönerna som hittills av arbetsmarknadens parter. Effekten av jämställdhetsfonden kommer att tvinga upp lönekonkurrensen och därmed också lönerna i kvinnodominerade yrken även hos de arbetsgivare som inte söker och beviljas jämställdhetsbidrag.

Risken för att dessa rejäla löneökningar för kvinnor skulle driva upp inflationen förutsätter att avtalsprocessen mellan fack och arbetsgivare, precis som i dag, regleras så att de inte överstiger produktivitetsökningarna.

Detta anser vi borde göras solidariskt genom att de manligt dominerade yrkeskategorierna står tillbaka till förmån för att de underbetalda kvinnorna ska hinna komma ikapp. Solidaritet är och har alltid varit ledordet i arbetarrörelsen.

Det som Feministiskt initiativ också driver, som kommer att komma både män och kvinnor till dels, är förslaget om arbetsförkortning.

Fackets gamla kamp om ständig materiell och ekonomisk tillväxt har alltid stått i fokus, och den klassiska kampen för ”mer av kakan” har alltid privilegierats.

Feministiskt initiativ tar nästa steg och utvecklar arbetarrörelsens jämlikhetssträvan. Vi tillför dimensionen om hållbarhet och ifrågasätter den konstanta maximeringen av materiellt välstånd.

I stället för att bara ge människor mer resurser vill vi korta arbetstiden, något som i sin egenskap av frihet är ovärderligt.

Vår klassanalys ser djupare dimensioner, och vi vill ha mer solidaritet inom arbetarklassen.

Med detta synsätt och med de politiska redskapen i ryggen så ser vi oss inte bara som ett feministiskt och antirasistiskt parti – vi ser oss också som ett arbetarparti.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.