Med mindre än tre veckor kvar till valet går spekulationerna om det framtida politiska styret på högvarv.
Och migrationsfrågorna, som det senaste året kommit att bli framträdande i debatten, genererar ständiga opinionssrekord för Sverigedemokraterna.
Vart för oss detta? Hur skrivs nästa kapitel i historien om Sverige? Antingen lyckas Alliansen behålla makten och vi får ytterligare fyra år av massinvandring finansierat med utlovade skattehöjningar. Eller så förlorar Alliansen valet och ett stort tapp till SD uppfattas som en invandringskritisk väljarvind.
Detta skulle öppna för att Sverige slutligen kan gå samma väg som övriga nordiska länder där SD:s systerpartier fått inflytande över invandringspolitiken.
Det är nu som Jimmie Åkessons förmåga att spela det politiska spelet på allvar kommer att sättas på prov.
Åkesson meddelade här om veckan att SD inte kommer stödja en regering som fortsätter att prioritera massinvandring. Det är bra, men det finns mer än regeringsfrågan att diskutera.
Alliansen har lagt om svensk invandring till att bli den minst reglerade i hela den utvecklade världen.
Inte för att regeringen har ett majoritetsstöd i riksdagen – utan genom en blocköverskridande överenskommelse med MP. Av detta kan SD lära.
Jimmie Åkesson kan inte räkna med att få förhandla med övriga partiledare, men det behöver han inte heller. Han bör förhandla öppet inför svenska folket.
Lägga bud likt när vi 2011 erbjöd Alliansens väljare en uppgörelse med ”skattesänkningar finansierade av en mer ansvarsfull invandring”.
SD kan på egen hand lägga fram politiska kompromisser och forma dem för att fånga in väljarmajoriteten. Likt vi flaggade för med “Samsynsbudgeten”.
Så var bör Jimmie Åkesson börja? I min mening bör han fokusera på en bortglömd fråga som är central för upprätthållandet av både välfärden och nationalstaten: medborgarskapet.
Kunde han öppna en diskussion om att börja knyta större delar av välfärden till medborgarskapet så kan han lösa flera knutar.
Det ligger i Socialdemokraternas intresse med en välfärd som går att finansiera och bevara.
Det ligger i SD:s intresse att välfärden inte lockar hela världen till Sverige, med försörjning. Och det ligger i liberalernas intresse att begränsa staten.
Sedan jag flyttade till Ungern kan jag själv vittna denna konkreta skillnad. Den som migrerar till Sverige kan ta del av något av världens mest generösa välfärd. Den som migrerar till Ungern kan i praktiken inte vänta sig att bli försörjd av någon annan alls.
Migrationsströmmarna ser ut därefter. Utrikesfödda i Sverige har lägst sysselsättningsgrad i förhållande till inrikesfödda bland alla världens industriländer. Utrikesfödda i Ungern har högst.
Min uppmaning till Jimmie Åkesson är att stå fast vid nolltoleransen mot massinvandring vid eventuellt regeringsstöd, men att samtidigt öppna för samtal kring medborgarskapet.
Och Jimmie: nöj dig inte med att skicka ut en inbjudan till samtal. Led samtalet öppet, kommunicera till de övriga partiernas väljare tills gensvaret från dessa blir så tydligt att deras partieliter måste förhålla sig till det.
För SD internt är det också hög tid att lyfta denna fråga.
Medborgarskapet är centralt i en nationalstat. Det är politikens verktyg för att upprätthålla den nationalistiska principen. Om värnandet av Sveriges gränser är ett värnande av den svenska staten, så är värnandet av medborgarskapets gränser värnandet om själva den svenska nationen.
Under Almedalen meddelade SD att man under detta val ska bli tuffare och stå på sig mer. Det är dags att leverera nu.
De närmsta tre veckorna bör vi kunna förvänta oss ett tydligt SD som löper linan ut och inte nöjer sig med utsträckta händer. Ett SD som visar väljarna vad “förändring på riktigt” innebär. Som inte bara vill begränsa invandringen, utan som också värdesätter nation och medborgarskap.
Och som tar ton kring såväl regeringsfrågan som i den politiska diskussionen om hur skutan Sverige ska segla efter september.