När jag pratar om varför det behövs lättlästa texter brukar jag börja med att fråga dem som lyssnar om de vet när alla vuxna i Sverige fick rösträtt.

De flesta brukar svara 1921.

Det är sant att många män och kvinnor fick rösta det året. Men det tog många, många år innan alla som fyllt 18 år fick rösta i Sverige.

1948 fick även de rösta som var så fattiga att de behövde få pengar från samhället.

1976 fick de som är födda i ett annat land rösta i valen till kommunen.

Och det är bara 25 år sedan omyndighetsförklaringen avskaffades.

Innan dess var det många personer med intellektuell funktionsnedsättning som inte fick rösta.

Fortfarande är det bara två av tio i den väljargruppen som röstar.

Det beror inte på att de inte är intresserade av politik.

Tvärtom. Många måste ha hjälp av samhället och därför är det extra viktigt för dem vad politikerna bestämmer.

När jag varit med och ordnat lättlästa valdebatter mellan politiker och personer med intellektuell funktionsnedsättning är en av de vanligaste frågorna hur man själv gör för att bli politiker.

Det finns flera förklaringar till att så många med intellektuell funktionsnedsättning inte röstar.

En del berättar att deras gode män säger att de inte får rösta eller att någon annan tar hand om deras post och att de inte får sitt röstkort.

Men det vanligaste svaret är att det är svårt att förstå vad politikerna säger.

Och det gäller förstås inte bara personer med intellektuella eller kognitiva funktionsnedsättningar.

Sveriges Radios program Språket berättade förra veckan om en undersökning som företaget Novus gjort.

Fyra av tio i undersökningen svarar att de inte vet vad ordet jobbskatteavdrag betyder.

Fler än två av tio vet inte vad politikerna menar när de pratar om utanförskap.

Den senaste Piaac-undersökningen som mäter hur bra svenskarna är på att läsa visar att 13 procent bara klarar av att läsa de allra lättaste texterna.

Och det är samma grupper som inte röstar.

Politiker tycker om att prata om att de ska göra det bättre för alla. Frågan är bara vilka politikerna menar med alla.

För alla har inte samma möjlighet att vara med i samtalet om hur samhället ska vara.

Alla har inte möjlighet att göra sin röst hörd.

Det handlar inte bara om att välja andra ord.

Det handlar om hur vi ser på våra medmänniskor.

Det är inte ens hundra år sedan kvinnor inte sågs som fullvärdiga medborgare.

Personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga måste fortfarande dagligen kämpa för att behandlas rättvist.

Centrum för lättläst har under 2014 fått pengar från Justitiedepartementets demokratienhet för att driva den lättlästa sajten Alla Väljare.

Vi skriver om politik på lättläst svenska. Vi skriver hur man gör när man röstar.

Men det viktigaste är att vi har skapa en mötesplats mellan väljare och politiker.

Vi har tagit fram ett kommentarsfält som är lätt för alla att använda, även dem som har svårt att skriva.

Alla kan ställa frågor till politikerna så hjälper vi politikerna att svara lättläst.

Jag brukar bli kallad interaktivitetsivrare av dem som känner mig väl.

Det är inget lätt ord.

Men det betyder ungefär att jag tycker att det är viktigt att människor pratar med varandra.

Jag tror att samhället blir bättre då.

För att vi ska kunna göra det måste vi ta reda på att den som lyssnar verkligen förstår.

Och vad kan vara viktigare i en demokrati än att se till att alla på riktigt ges möjlighet att vara med och bestämma?