Hanin Shakrahs replik på SVT Opinion förbigår en del väsentliga frågeställningar i sitt retoriska svar på min tidigare debattartikel.
Den svenska regeringen är beredd att erkänna Palestina och brittiska underhuset är, om än på mycket skralt underlag, också det; ett erkännande som också innefattar Hamas som nu ingår i den palestinska enhetsregeringen.
Men vilken är innebörden av ett erkännande av Palestina?
Vilket Palestina vet vi inte; är det bara idén om ett Palestina eller ett 'riktigt' Palestina? Om det senare, vilket område? Det Fatah vill ha eller det Hamas vill ha? Ska östra Jerusalem ingå? Ska bosättningarna ingå?
Och tycker man i så fall att israelerna ska få bo kvar, som alla de palestinier som bor i Israel och är israeliska medborgare? Eller ska de bort i syftet att göra även ett framtida palestinskt Västbanken lika ”judenrein” som Gaza sedan Israel ensidigt lämnade det 2005?
Det regeringen nu signalerar är att förhandlingar inte behövs för vi vet ändå hur en lösning ska se ut. Så fjärmar man Israel ännu mer, sänder signalen att palestinierna inte behöver kompromissa och diskvalificerar sig själv som medlande part.
Israeler, precis som palestinier vill ha fred. Israeler vill leva vanliga liv i ett vanligt land, precis som palestinier vill leva vanliga iv i ett eget vanligt land. Men för att nå dit behövs ingen plakatpolitik. Det behövs en seriös utrikespolitik.
Sedan lovar utrikesminister Margot Wallström på givarkonferensen 70 miljoner kronor i svenskt bidrag, utöver de 700 miljoner kronor vi redan gett i år, och säger: ”Vi måste tänka framåt och Israel måste släppa ockupationen av Gaza och faktiskt släppa in hjälp och stöd, annars hjälper det inte att vi utlovar en massa pengar.”
Men Israel ockuperar inte Gaza och Israel släpper in ett stort antal transporter varje dag. Till och med mitt under brinnande krig i somras gjorde Israel det. Vet inte Margot Wallström vad hon talar om eller har vi fått en charlatan till ny utrikesminister?
Sommarens konflikt orsakades av Hamas eftersom organisationen dels har som målsättning att förinta Israel och rensa regionen från judar och sedan alla andra som inte delar deras blodiga utopi av ett framtida mellanöstern, och dels för att de efter utvecklingen i Egypten och Syrien har få eller inga vänner kvar och är mycket trängda politiskt. Exit? Jo, konflikt med Israel.
Hade inte Hamas angripit Israel hade aldrig Israel gått in i Gaza. Hade Hamas inte använt den importerade betongen till att bygga tunnlar in i Israel för anfall istället för vägar eller skyddsrum åt sin befolkning hade kanske blockaden i den form den nu finns inte behövts.
När Israels kritiker talar om Gaza-kriget nämner de nästan aldrig fascisterna i Hamas; det är som de inte ser den grundläggande skillnaden mellan å ena sidan berättigade palestinska krav på självstyre och en egen stat och andra sidan terrorns Hamas blodiga utopi av regionen!
Denna blinda fläck har även Hanin Shakrah när hon beskriver Israels demokrati som ett ”fikonlöv” samtidigt som hon faktiskt inte med ett enda ord kritiserar Hamas eller bristen på demokrati eller det framträdande judehatet på den palestinska sidan.
Det kanske aldrig har slagit Hanin Shakrah, men det är faktiskt endast i en stat i mellanöstern som människor med olika regioner kan leva sida vid sida. Och det är endast i en stat där Pridefestivaler kan hållas. Den staten är Israel. Det fungerar därför att Israel är en demokrati.
Fikonlöv? För att citera min syrianske frisör:” Jag förstår inte varför så många i vänstern hatar Israel, det är det enda land i hela regionen jag kan åka till utan att vara rädd.”
Konflikten mellan israeler och palestinier har flera bottnar och rymmer två folks berättigade krav på eget självbestämmande. Men Hanin Shakrah skyr komplexiteten och gör sig till talesperson för Historien.
De som är för Israel är på fel sida av historien, heter det. Hon är i ”gott” sällskap. Åtskilliga är de filosofer, medlöpare, diktatorer och totalitära profeter som påstått sig stå på rätt sida av Historien. Dem som talar i sådana termer är nästan alltid dem som också bygger framtiden med taggtråd och med massmord.
Hanin Shakrah, historien skapas av oss alla, här och nu. Den är inte skriven i sten, den ritas i sanden varje dag. Och jag hoppas att det är demokratin och toleransen som ritas.
Inte fascismen och förtrycket.