Jag tittade på Uppdrag granskning förra veckan om ungas villkor på arbetsmarknaden. En del av de historier som berättades, känner jag igen utifrån egna erfarenheter. Främst då det sätt som oerfarna unga, utnyttjas av arbetsgivare på arbetsmarkanden.
Mina erfarenheter kommer från restaurangbranschen som är en oerhört tuff bransch. Det startas dagligen nya restauranger och konkurrensen är hård. För att överleva är det nödvändigt att kontrollera och hålla nere sina kostnader.
Personal är en av de största utgifterna för en restaurang, och att pressa sina personalkostnader blir därmed en viktig konkurrensfördel, som kan vara skillnaden mellan att vinna eller försvinna. Det finns alltid en tidspress och en ambition att hela tiden kapa sekunder där det är möjligt.
Jag själv har tidigare arbetat som arbetsledare och assisterande restaurangchef inom McDonalds,och arbetade dagligen med så kallade tidsstudier av medarbetarna, där jag följde upp den tid det tog att genomföra olika arbetsmoment.
Exempelvis hur många sekunder det tar att servera en gäst. Eller hur många sekunder det tar att utföra de moment som krävs för att göra en hamburgare.
Ibland kunde det vara en utbildningsfråga, att medarbetaren inte förstått hur ett visst moment skall göras. Men oftast handlade det om att helt enkelt arbeta snabbare. När det är mycket att göra, förväntas du springa för att hinna.
Ytterligare exempel på vanliga åtgärder för att spara in pengar på personalens bekostnad är att minska personalstyrkan när försäljningen sviker. Då försöker man som arbetsledare hitta någon som vill sluta sitt pass tidigare.
Det omvända sker istället om försäljningen ökar, då måste man hitta medarbetare som plötsligt vill arbeta över eller komma in och arbeta ett extra pass. Det är personalen som är bufferten i systemet.
Du arbetar när arbetsgivaren behöver dig, något som självklart är väldigt positivt för arbetsgivaren.
Enligt mina upplevelser är det vanligt att man på det här viset blir anställd på en väldigt låg anställningsgrad, som då utgör själva schemat. Utöver det du är schemalagd går det alltså sedan att arbeta extra de dagar då försäljningstrenden pekar uppåt.
Det blir naturligt att gå hem om det blir färre kunder och naturligt att arbeta över om det kommer fler. Det här skedde i relativt stor omfattning.
Problemet är att detta leder till en normalisering av att man som medarbetare måste vara extremt flexibel.
Och om man som medarbetare är beroende av en fast inkomst, blir det väldigt osäkert att inte veta från månad till månad hur mycket man kommer att få arbeta.
Systemet går att likna vid en återgång till en arbetsmarknad med daglönare.
De dåliga anställningsvillkoren är dock inget unikt för restaurangbranschen – jag tror det är en faktor i de flesta branscher, där det inte ställs några speciella krav på kompetens eller utbildning.
Det som många av dessa branscher har gemensamt är att just använda sig av unga som arbetskraft, unga som kanske fått sitt första arbete och som inte har någon tidigare erfarenhet av arbetsmarknaden. I den positionen är det svårt att stå upp mot arbetsgivaren och ställa krav på sina arbetsvillkor.
Vad är då lösningen på problemet?
Den svenska modellen bygger på att arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare kommer överens, i form av kollektivavtal, om hur arbetsvillkoren i en bransch ska se ut.
För att denna modell skall fungera krävs en viss maktbalans mellan parterna där ingen får bli för stark gentemot den andra.
Jag själv och flertalet av mina tidigare kollegor inom McDonalds var inte medlemmar i facket, jag upplevde att det främst berodde på att ingen av oss såg någon nytta med hotell- och restaurangfacket.
Jag anser att facket har misslyckats fullständigt när det gäller att på ett tydligt sätt visa att de faktiskt kämpade för bättre arbetsvillkor. Hotell- och restaurangfackets politiska kopplingar till LO och Socialdemokratin var en annan bidragande orsak till att jag själv valde att inte vara medlem.
Om vi skall behålla den svenska modellen tror jag att fackföreningsrörelsen behöver modernisera sig för att göra ett fackligt medlemskap attraktivt för fler personer.
Ett första steg för LO och TCO skulle kunna vara att släppa sina partipolitiska kopplingar, både officiella och inofficiella, för att kunna representera alla medlemmar oavsett deras politiska övertygelse.