På SVT Opinion 14 november beskriver sjuksköterskan Helena Bergman hur det är att arbeta på en kvinnoklinik med att ta hand om kvinnor som genomgår aborter i ett sent skede.
Det är med stor ödmjukhet man läser hennes berättelse om de kvinnor hon möter och tar hand om i en svår stund. De som arbetar med dessa svåra uppgifter förtjänar stor respekt.
Kristdemokraterna står bakom varje kvinnas rätt att själv bestämma om en abort inom de ramar som lagen ger och varje kvinna som beslutar sig för att genomgå en abort ska självklart få ett värdigt bemötande och en god vård.
Helena Bergmans berättelse visar också vilka svåra etiska dilemman som personalen möter. De kan förväntas utföra uppgifter som kan stå i strid mot deras egna etiska principer. Vad som strider mot någons samvete är förstås svårt för någon annan att definiera.
Inget tvivel finns dock om att det aldrig kan vara fråga om huruvida anställda ska kunna välja bort vissa patienter eller patientgrupper.
Vad frågan handlar om är de svåra etiska dilemman som uppstår vid vård i livets början och i livets slutskede.
Det etiska dilemmat är kopplat till ingreppet som sådant, inte till personen. Frågan om samvetsfrihet ställs i allmänhet på sin spets när ny lagstiftning, praxis eller nya medicinska landvinningar förändrar innehållet i yrkesutövningen.
Det är exempelvis lätt att se att många läkare och sjuksköterskor skulle ha betänkligheter om en riksdagsmajoritet skulle besluta att ge patienter rätt till aktiv dödshjälp.
I bland annat Norge, Danmark, Tyskland och Storbritannien finns en samvetsklausul för sjukvårdspersonal.
Kristdemokraterna vill dock inte lagreglera. Vi menar att det bäst löses lokalt på arbetsplatsen och att arbetsgivare i regioner och landsting medverkar till att skapa förutsättningar för att anställda med svåra samvetsbetänkligheter inte tvingas att delta.
Detta förekommer redan i vården utan att kollegor eller patienter blir lidande.
Det är också i patientens intresse att inte behöva möta personal i vården som agerar mot sin egen etiska kompass.
Arbetet som exempelvis barnmorska innefattar många olika arbetsuppgifter där många kan vara tunga och svåra. Det är givetvis ingen rättighet att arbeta som barnmorska eller annan vårdpersonal.
Men om en stor arbetsgivare kan organisera arbetet så att man kan tillgodose medarbetarnas önskan att inte medverka vid vissa typer av ingrepp och denne istället tar ett större ansvar i andra svåra och jobbiga delar av arbetet så är det önskvärt.
Det står inte i strid med allas rätt till vård och gott bemötande.
Utgångspunkten för arbetsgivaren måste självklart alltid vara hälso- och sjukvårdslagen, den står självklart över personalpolicys.
Kristdemokraterna värnar aborträtten och varje kvinnas självklara rätt att få ett värdigt bemötande och god vård och omsorg. Landstingen har en skyldighet att erbjuda detta.
Det är fullt möjligt att upprätthålla samtidigt som vi värnar rätten till vårdpersonalens integritet och samvete.