Foto: Yvonne Åsell
Debattinlägg

”Dra inte alla förorter över en kam”

Integration ·

”I grunden verkar det inte spela någon roll för Pinar Aslan om förorten heter Husby, Tensta eller Rinkeby, men vi har försökt att minska problemen genom att bygga strukturer anpassade till just Tenstas särskilda situation”, skriver Ole-Jörgen Persson.

Om debattören

Ole-Jörgen Persson
Vice ordförande i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd (M), bosatt i Tensta och öppet homosexuell

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

SVT-dokumentären ”Bränn en bil – få ett jobb” väcker känslor.

Programmet fick Pinar Aslan att skriva en debattartikel på SVT Opinion om varför det är viktigt att ”gå på djupet med problemen i förorten”.

Artikeln – och tilldels dokumentären – bygger på tesen att genom de insatser stadsdelen gjort för att ge individer med ett kriminellt förflutet arbete så glöms de ungdomar bort som inte är kriminella, de som ”drömmer om ett liv utanför förorten och som så småningom inser att möjligheterna till detta är begränsade”.

Lyckligtvis är Aslans tes felaktig. För varje krona som går till att hjälpa kriminella ungdomar bort från kriminalitet kan kommunen i stället lägga det dubbla på att stödja människor in i arbete och utbildning.

Aslan verkar inte ha någon djupare kunskap om de insatser staden gjort för att bryta människors utanförskap i Tensta. I stället dras med någon form utav automatik alla förortsområden över en kam.

Med svepande problembeskrivningar om förortens problem nämns inte Tensta med ett ord. I grunden verkar det inte spela någon roll för Aslan om förorten heter ”Husby”, ”Tensta” eller ”Rinkeby” – människorna är de samma, problemen de samma och lösningarna ska därför vara likadana över allt.

Tensta, precis som andra förorter, består av individer med olika behov. Stadsdelen har tilldels väldigt annorlunda förutsättningar än exempelvis Husby. Därför måste också åtgärderna för att minska problemen anpassas efter hur den lokala situationen ser ut.

Vi har försökt att göra det genom att bygga strukturer anpassade till just Tenstas särskilda situation.

Bo Lindquist gör i sin dokumentärfilm en poäng av att stadsdelen har anställt unga vuxna med ett kriminellt förflutet – och i vissa fall även en pågående kriminalitet – i bagaget.

Projektet ”Trygg i Tensta” har definitivt varit ett riskprojekt när det gäller urvalet av deltagare. Vi har därför varit tydliga med att det inte går att brinna bilar eller göra inbrott och sedan tro att man får ett jobb.

Däremot var hela poängen med projektet att identifiera och fånga upp unga vuxna som hade ett kriminellt förflutet, men som ville ha hjälp att lämna kriminaliteten bakom sig. Under hela projektet har stadsdelen haft ett nära samarbete med polisen för att följa upp att deltagarna inte ägnar sig åt kriminell verksamhet vid sidan om projektdeltagandet.

I endast 2 av 25 fall har det inte gått att påverka. Dessa har då skilts från sitt deltagande i Trygg i Tensta.

I projektet Unga Vuxna 20-29 år stödjer stadsdelen genom ett riktat arbete unga vuxna som är utan arbete, studier och bostad och som kopplas ihop med kriminella aktiviteter och nätverk. De har försörjt sig genom grov kriminalitet och levt vid sidan om de ramar samhället satt upp.

Genom projektet har vi skapat förutsättningar för att dessa ska kunna bygga icke-kriminella nätverk och samtidigt kartlägga och stödja primära behov som boende, försörjningsstöd eller inskrivning på Arbetsförmedlingen.

I dagsläget har 38 grovt belastade livsstilskriminella ingått i projektet. 24 av dessa har kommit in i egen försörjning eller utbildningsinsatser.

Med tanke på det svåra utgångsläget är båda dessa projekt mycket goda exempel på hur kommunen tillsammans med andra aktörer kan hjälpa grovt belastade kriminella ungdomar ut ur kriminalitet.

Tensta är en stadsdel med stora problem.

Brottsligheten är för hög. Skolresultaten för dåliga. För få människor arbetar och för många lever på olika former av bidrag. Det skapar förutsättningar för kriminalitet och otrygghet.

Möjligen har vi varit naiva när vi ibland trott att det går att bygga bort problemen genom att enbart renovera lägenheter, anlägga nya käcka grönområden eller skapa en Parcour-anläggning. Att förbättra fasaden är ibland viktigt, men löser inga grundläggande problem.

Lösningen ligger i att sänka trösklarna in i arbete och utbildning så att fler människor kan leva av sin egen försörjning. Det handlar om att rusta individerna starka så att fler på riktigt upplever att de är en del av och känner sig behövda i det svenska samhället.

Projekten Trygg i Tensta och Unga Vuxna är därför inte annat än en del av vägen framåt för att göra Tensta till en stadsdel människor vill flytta till framför att flytta ifrån.

Utifrån den utgångspunkten är projekten i mina ögon synnerligen lyckade.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.