Efter många års fackligt arbete – förhandlingar, utredningar och möten – har det blivit tydligt för oss som leder Kommunal att nästan alla könsorättvisor i arbetslivet hänger ihop med kvinnors deltidsarbete och visstidsanställningar.
Det som oroar oss allra mest är att unga kvinnor hamnar i samma deltidsträsk och visstidsträsk som alltid, trots att samhället är mycket mer jämställt i dag än när vi blev fackligt aktiva.
Låt oss börja med frågan om deltider. Deltidsarbetet är fortfarande omfattande i Kommunals kvinnodominerade yrken, där 57 procent av kvinnorna arbetar deltid. Många, 23 procent, har dessutom en kort deltid. De arbetar alltså 40 procent eller mindre av en heltid.
För Kommunals kvinnor är inte deltid något man har några år när barnen är små – utan Kommunals kvinnor jobbar deltid under majoriteten av sitt yrkesliv.
Som lök på laxen har de som arbetar deltid en lägre medellön per timma. Under 2012 hade en anställd som arbetade kort deltid 1 400 kronor mindre i medellön än de som arbetade heltid.
Sedan har vi frågan om visstidsanställningarna i välfärdssektorn. Där är problemen nästan ännu värre. Inom Kommunals yrken ökar visstidsanställningarna för femte året i rad. År 2008 var 25 procent i vår bransch visstidsanställda. År 2013 var det 31 procent.
Vad gäller lönerna så har en visstidsanställd i genomsnitt nästan 3 400 kronor mindre i lönekuvertet varje månad än en tillsvidareanställd.
Inom äldreomsorgen har visstids- och timanställda oftare delade turer än tillsvidareanställda. 53 procent av de visstidsanställda jobbar delade turer, det vill säga är lediga utan betalning någon timma mitt på dagen, jämfört med 45 procent för de tillsvidareanställda.
Tar vi även hänsyn till att visstidsanställda i betydligt större utsträckning arbetar deltid är gapet i lön mellan de som har otrygga och trygga anställningar betydligt större. Skillnaden i faktisk arbetsinkomst mellan en visstidsanställd och en tillsvidareanställd blir då hela 50 procent.
I snitt får en visstidsanställd ut cirka 10 500 kronor mindre i månaden i jämförelse med en tillsvidareanställd.
Att leva på en låg lön är svårt. Men det påverkar även den framtida pensionen. I dag får hälften av alla kvinnor som går i pension helt eller delvis garantipension (det som förut kallades fattigpension) trots att de har jobbat ett helt yrkesliv. Sannolikt är situationen än värre för Kommunals kvinnor, eftersom de är i en bransch som bygger på deltidsarbete och visstidsanställningar.
Inte nog med att usla löner och arbetsvillkor drabbar de anställda. Det drabbar även de som brukar välfärdstjänsterna. I såväl nordisk som svenska omsorgsforskning framstår kontinuitet som den viktigaste kvalitetsfaktorn i omsorgen.
Det betyder att hög bemanning med heltider och fasta anställningar är det som tydligt höjer kvaliteten på välfärdstjänsterna. Även internationell forskning talar för att bemanning är den viktigaste förutsättningen för kvalitet.
Vi skulle kunna fortsätta att berätta om våra iakttagelser i oändlighet. Men vår slutsats är enkel. De usla arbetsvillkoren i välfärden är respektlösa både mot de anställda och mot barnen och de gamla.
Det är nu dags för arbetsgivarna i välfärdssektorn att visa både arbetarna och brukarna respekt genom att minska deltiderna och visstidsanställningarna. Fasta heltidsjobb är vägen till kvalitet i välfärden.