Drevet mot Ryssland har nu nått den nivån att även mordkomplotten mot Olof Palme ska placeras i Moskva.

Expressens under de senaste dagarna publicerade uppkok av gamla tips och misstankar – parat med spekulationer om vad som döljer sig under hemligstämplarna – har föga substans, och borde ha lika lite nyhetsvärde. Men liksom med ubåtarna kan material valsas en andra eller tredje runda genom kvarnen och framställas som ”avslöjanden”.

Det kan vara sant att en sovjetdiplomat som utsattes för Säpos buggning – troligen med amerikansk hjälp – visade sig i förväg känna till att Olof Palme löpte risk att mördas.

Det är i så fall inte överraskande, lika lite som det var det första gången nyheten om sovjetdiplomaten publicerades för nära trettio år sedan. Men det betyder inte att Sovjetunionen skulle ligga bakom mordet.

Jag har skrivit två böcker om mordet på Olof Palme.

Det kom tidigt efter mordet fram uppgifter som tydde på att det inom polis, Säpo och palmefientliga kretsar hade funnits förhandskunskap om att något var ”på gång” mot Palme.

En rad tips – varav jag själv publicerade några – tydde på detta. Dock var Säpos – och palmeutredarnas – intresse för den typen av uppslag ytterst ringa.

Att den buggade sovjetiska diplomaten kan ha snappat upp sådana förhandsrykten är inte omöjligt. Det var en oerhört upprörd stämning de dagarna, inför Palmes planerade resa till Moskva som skulle äga rum bara några veckor senare.

Vad diplomaten hade för information vet vi inte, men vi kan vara säkra på att om Säpo hört något av substans i hans telefon hade detta efter mordet rapporterats antingen till dem som utredde mordet eller senare till någon av alla de kommissioner som har granskat mordutredningen.

Av någon sådan rapportering syns dock inte ett spår. Säpo har inte släppt ut en stavelse av vad man påstod sig ha uppsnappat.

Det går givetvis inte att utesluta att de sovjetiska ledarna låg bakom attentatet mot Olof Palme. Men det är fullständigt ologiskt, eftersom det skulle ha varit tvärs emot deras egna intressen.

Palme (och därmed Sverige) utgjorde deras i stort sett enda vän i Västeuropa vid den tiden, en inflytelserik politiker som under stort risktagande försökte överbrygga klyftan mellan öst och väst – till de västliga ledarnas stora förtret.

Enligt den svenska folkloren har ryssarna visserligen betett sig ologiskt även i andra sammanhang. De skickade in ubåtar i våra skärgårdar – som glatt visade upp sina periskop och antenner – just när Palme tillträtt som statsminister hösten 1982, och satte därmed käppar i hjulen för hans internationella fredsprojekt som allmänt ansågs gagna Sovjetunionen.

Återigen tvärsemot Sovjetunionens intressen. Att det skulle ha varit Natoländer som lät sina ubåtar husera i våra inre vatten är mycket mer logiskt, och på det finns stabila indikationer, och även erkännanden.

Sådant har dock svårt att vinna gehör i svenska medier, inklusive Expressen, i den stämning som nu råder (och som rådde 1982).

Liksom i ubåtsfallet pekar nu alltså Expressen sannolikt åt fel håll. ”Avslöjandet” om palmemordet har dock den förtjänsten att det lyfter upp mordet till den nivå där det hör hemma – storpolitiken.

Troligen är det i den sfären motivet bakom attentatet står att finna. Men trots att mycket talar för detta har det för palmeutredarna aldrig varit ett alternativ som ägnats ett seriöst intresse. Detta konstaterades av den senaste granskande kommissionen för 15 år sedan, och det är tyvärr lika sant idag.

Mordutredarna har haft fullt sjå med alkoholisten från Sollentuna och uppslag av liknande kaliber. Men tar de sig någon gång för att söka längs ett seriösare spår bör de inte börja med att leta i Moskva.

Det kan räcka med att stanna i Stockholm.

När ska vi också börja misstänka den östliga stormakten för mordet på Anna Lindh, sänkningen av Estonia och flygkraschen som ändade Dag Hammarskiölds liv? Vänta och se – det kommer.