Dagersättningen för en vuxen asylsökande är 71 kronor per dag.
Sverige har haft samma fasta dagersättningsbelopp för asylsökande sedan 1994 trots att konsumentprisindex har ökat med ungefär 23 procent fram till i år. Före 1994 räknades ersättningen som procent av basbeloppet och därmed justerades den varje år.
Men 1994 tillkom Lagen om mottagande av asylsökande under starkt inflytande av partiet Ny demokrati. Indexregleringen försvann, så exakt samma belopp gäller idag 20 år senare.
Det är rimligt att jämföra med försörjningsstödet. I båda fallen ska de täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror.
Försörjningsstödet täcker även mer, som tidningsprenumerationer, fackföreningsavgift eller tv – och radiolicens. Anledningen till skillnaden i vad som täcks är att asylsökande bara skulle finnas kvar endast en kortare tid i denna situation. Men i dag har vi tusentals asylsökande som vistats mer än två år i asylsystemet.
Resultatet av jämförelsen för en tvåbarnsfamilj med barn ett och åtta år gamla är att de enligt riksnormen får 11 200 kronor i månaden, medan en asylsökande familj måste klara sig på 6 006 kronor.
En familj med fler barn skulle klara jämförelsen ännu sämre. För familjer som har fler än två barn lämnas hel dagersättning endast för de två äldsta barnen, för de yngre får familjen halva beloppet. Regeln om flerbarnstillägg saknas helt för asylsökande familjer.
Det är oförsvarligt att gapet är så stort. Tusentals barn lever här och nu i Sverige under helt andra villkor än sina jämnåriga trots att de delar vardagen i skolor och barnomsorg.
Att dagersättningen varit oförändrad i 20 år innebär inte att inget har hänt. Möjligheten att få ersättning för eget boende har försvunnit och du räknas inte som ensamstående så fort det bor någon i samma lägenhet.
Anledningen var den trångboddhet och dåliga förhållanden som fanns och som politikerna ville bli av med. Inte för att förhållandena var bättre på Migrationsverkets boenden.
Fortfarande finns det många som ordnar eget boende om de kan och för dem är alltså försämringen från 1994 ännu större än den som kommer av ökande priser.
Men även dessa belopp minskas för vuxna när asylsökande har fått ett slutligt nej på sin ansökan – om de inte anses att aktivt medverka till sin egen utvisning. Dessutom är det svårt att bevisa att du medverkar så att Migrationsverket blir nöjt. Då sänks bidraget för vuxna från 71 kronor till 47 kronor om dagen vilket motsvarar 1410 kronor i månaden.
Avsikten med denna tvångsåtgärd är att personen ska lämna Sverige inom kort men i verkligheten har denna policy visat sig totalt ineffektiv och inhuman.
Resultatet är fler och fler som lever kvar med en ersättning långt under existensminimum.
När dåvarande generaldirektör Dan Eliasson började på Migrationsverket 2007 och satte sig in i de asylsökandes levnadsvillkor häpnade han över den låga ersättningsnivån och framförde myndighetens synpunkt till regeringen.
Den ansvariga myndigheten, frivilliga organisationer och samfund samt flera politiska partier är eniga sedan många år tillbaka om reformbehovet men fortfarande händer ingenting.
Det är hög tid för regeringen att snabbutreda frågan och med en blocköverskridande överenskommelse fastställa en rimlig basbeloppsbaserad ersättningsnivå som ingår i vårbudgeten 2015.
Då kan Ny Demokratis misstänkliggörande av asylsökande och partiets påverkan på asylpolitiken äntligen utraderas.