Klockan är 6 på morgonen och jag befinner mig i en spartanskt inredd lokal full av festande människor.
Hög musik pumpar ut genom högtalarna, det är lång kö till baren där det finns ett sinnrikt betalsystem med klippkort: Fem burköl för 100 kronor eller 30 kronor styck. De flesta köper klippkortet, eller fyller fickor och handväskor för att slippa köa nästa gång.
Ni tror kanske att jag beskriver en scen från 80-90 talet – svartklubbserans glada dagar? Jag beskriver en vanlig helgnatt i Göteborg 2014.
Det är ett år efter det att Göteborgs kommunstyrelse bestämde att krogarna ska stänga kl 03.00 på fredagar, och för säkerhets skull fastslog att det här med svartklubbar var en myt.
Jag möter en tjej jag är intresserad av. Hon tar en Instagrambild av oss kind mot kind, med festen i bakgrunden. Är noggrann med att tagga oss. Den får genast massa likes.
Vi är politiskt medvetna, socialt engagerade människor som gärna skänker en slant till människor utanför systemet. Så vi tog en svarttaxi hit!
I en fåtölj i ett hörn har en kille däckat, en tjej försöker få liv i honom. Luften är full av rök men inga rökförbud – eller askfat – i sikte.
I mitten av nittiotalet infördes femtillstånd för några av de mest populära nattklubbarna i Göteborg. Syftet var att få bukt med den framväxande svartklubbsverksamheten, jämna ut kurvorna då folk lämnade krogarna samtidigt – vilket skapade en påfrestning för ordningsmakten.
Tjugo år senare är allt glömt, och med hänvisning till just stök i krogmiljö får polisledningen snilleblixten att göra exakt tvärtom. Nu gällde det bara att motivera det för stadens politiker.
2011 börjar krögarna märka något. Ökade påhälsningar från tillståndsmyndigheten, men även polisens spanare. Allt noterades i statistiken. Därefter uppvaktas politikerna, som anlitar en alkoholforskare men också nykterhetslobbyist, och 2013 blev de bönhörda. I alla fall halvvägs: Nu skulle 03 gälla på fredagar.
Invändningar att motivet hade mer med polisens egna budgetering att göra än faktiskt busliv – samt gick stick i stäv mot erfarenheter i övriga landet – viftades snabbt bort.
Misstron växer bland krögare som istället drar sig för att rapportera brott som kan försämra deras rykte. När de ändå larmar kommer polisen ej ändå. Kroggästernas beteende förändras, och krögarna anpassar sig.
Hippa Avenyklubben börjar ha fredags-afterwork med förmånliga priser, anrika jazzklubben några hundra meter bort sänker ibland åldersgränsen till 18.
Folk förfestar hemma nu mer istället, och trottoarerna längsmed paradgatan Avenyn svämmar över av importburkar.
Nu poppar återigen svartklubbarna upp som svampar ur jorden. Puben stänger 02, och vad gör folk sedan tror ni?
Betalar inträde för en timma på Avenyn, eller tar nattvagnen till Majorna där de kan festa tills solen går upp i gamla industrilokaler?
De flesta svartklubbarna drivs av eldsjälar. Någon kanske blir lite packad, so what? Jag har varit på ställen där ”entrévärdarna” varit fullare än gästerna, och försökt ta betalt av gäster på väg UT. Man rycker på axlarna, festar vidare.
Vägg i vägg ligger en MC-klubb och ibland går folk fel. Förbluffande ofta förvaras hela inträdeskassan i en 7-11 påse, eller enkelt kassaskrin, bara kontanter.
Alla inser att denna ekonomihantering är intressant för andra än Skattemyndigheten.
Även etablerade kommersiella företag inom livstilssegmentet hakar på. Hyr skumma lokaler i hamnen, OSA på den och den sidan. Så hemligt. Jakten efter autenticitet. Till och med mingelfotografer från stora Nöjestidningen är där.
På ett mindre uppmärksammat rejv på Lindholmen svimmar en tjej på dansgolvet men arrangörerna vill inte ringa ambulansen – då kan de ju åka på razzia!
Jag talar med en handläggare på Tillståndsenheten, som känner väl till fenomenet. De följer det hela på nätet, men kan inte ingripa. De har bara mandat att ingripa mot krogar som har just tillstånd och det har ju inte svartklubbar.
Polisen säger att problemet inte finns, eller prioriterar annorlunda.
På en svartfest betalar du kanske 30 kr för en import-öl som kostar några kronor i inköp. ”Billig bärs, cash is king” heter det.
På barerna på Andra Långgatan betalar du kanske 3 kr mer, du får ett glas och då ingår skatt. Det hänger brandsläckare på väggarna och i taket finns sprinklersystem.
På svartklubben är det till och med samma vakter som till för någon timme sedan bevakade en dörr på Avenyn. Orkar någon ta redan på vem som egentligen äger vaktbolagen?
I lokalen jag befinner mig har ett gäng börjat röka braj, och stämningen är uppsluppen.
Håkan Hellströms ande svävar över lokalen, och jag känner en hand i min.
Den dagen någon tappar en glödande fimp på fel ställe här kommer det lukta bränt hela vägen till stadshuset.
Vi har ju redan haft en Göteborgsbrand. Räcker inte det, kära politiker?