Nyligen korade en jury bestående av kända personer i reklambranschen ett vinnarord som de vill ska ersätta ”våldtäkt”. Ordet som vann tävlingen Våldtäktsbriefen, anordnad av Linda Holmgren, var ”samtyckesbrott”.
Meningen var att förändra attityder och värderingar kring sex, samt förtydliga vad sexuella övergrepp egentligen handlar om. Uppenbarligen handlar det inte om våld då?
Våldtäktsbriefen beskriver också att det finns våldtäktsförövare som inte vill identifiera sig som sådana, och dem måste vi tydligen ta hänsyn till.
Jag undrar om reklambranschen, när den drar igång tävlingar som detta och har ”en väldigt rolig resa att gå igenom alla bidrag”, skänker en tanke åt oss som utsatts för våldtäkt och vad vi kan tänkas känna angående detta. Vi som har förövare som kanske inte vill kännas vid att vad de gjort mot oss var våldtäkt. Det känns inte så.
För mig låter ”samtyckesbrott” som att någon bara struntat i vad någon annan tyckt, i vilken situation som helst. Som till exempel en förälder som tvångsklipper ett tonårsbarn som rimligtvis borde få bestämma sin frisyr själv. Något som är långt ifrån okej, men som inte är våldtäkt.
Problemet, som jag ser det, är att många tycker att våldtäkt, utan vad de anser är våld, bara är lite sex utan samtycke och egentligen inte så farligt. Jag är inte oskyldig själv när det gäller att upprätthålla sådan diskurs. Nyligen omskrev jag våldtäkt som att en person hade ”sex med mig mot min vilja”.
Men det är inte sex, det är våldtäkt! Även om Våldtäktsbriefen säger sig vilja motarbeta just detta anser jag att ord som ”samtyckesbrott” snarare förminskar känslan för brottets allvar än förstärker den.
Jag ställer mig frågande till vad de menar är våld. Många verkar anse att endast sparkar och slag eller att ge sig på någon med vapen är våld. Inte att knuffa någon oavsett om de då ramlar och slår sig, eller ens att hålla strypgrepp på någon.
Vissa verkar endast tycka att sådant som orsakar blodsutgjutelse, blåmärken eller andra synliga skador är våld. Själv menar jag att det är solklart att det är en våldshandling att penetrera eller omsluta en annan persons kropp på ett sexuellt sätt mot dennes vilja, oavsett om det gör ont eller ej! Detta även om lagen i dagens utformning inte håller med.
Det kan hända att vissa tycker att sexualbrott inte borde kallas våldtäkt om inte våld var inblandat, för att de sett det på film och det såg inte så farligt ut.
Nej, det ser kanske inte alltid så farligt ut. Kanske kan det till och med se ut som att det är lite spännande och skönt för den utsatta, om det är så det skildras.
Det finns även de som vittnar om övergrepp som känts sköna, när kroppen reagerat med njutning. Men det betyder inte att handlingen plötsligt övergått från våldtäkt till sex! Snarare kan de skapa andra jobbiga och svårhanterliga känslor av skuld och skam.
Linda Holmgren säger att hon är glad att det nu finns ett ord som förtydligar att våldtäkt är vidrigt även om det ”inte ingår våld”. Jag tycker snarare att problemet är att många har en väldigt sned bild av vad våld är.
De verkar anse att våldsbegreppet urholkas om sådant som inte är sparkar och slag eller kanske till och med knivhugg får vara med och heta våld. Jag anser att begrepp som ”samtyckesbrott” förringar allvaret i våldtäkt.
Men det verkar Våldtäktsbriefen inte ha reflekterat över alls. Det fanns andra intressen som var mer skyddsvärda.
Som att skapa PR eller att ta hänsyn till våldtäktsförövares åsikter och vad de vill erkänna sig ha utfört för brott.