När vi nu går till extraval kommer miljöfrågorna få stort fokus: Förnybar energi, satsningar på järnvägen och kollektivtrafiken. Men den riktiga ödesfrågan för klimatet är att fasa ut den fossila energin.

Det kommer inte bli någon valvinnare, men för att fasa ut den fossila energin måste vi räkna med höjda energipriser.

Dilemmat vi står inför är att när klimatpolitiken pressar ned efterfrågan på kol, olja och naturgas kommer marknadspriserna på fossil energi att falla.

I dag lanserar Arena Idé en klimatpolitisk handbok med råd som en ny regering måste ta tag i. Klimatproblemen beror inte på illvilja eller okunskap. Att vi fått ett fossilberoende samhälle beror på att olja och kol har varit billigt och enkelt att utnyttja.

Marknaden är inte kapabel att hantera klimatkrisen. Marknaden kan inte hindra företag att pumpa upp och sälja olja. För att fallande världsmarknadspriser på fossil energi inte ska blockera omställningen krävs tuffa regleringar som hindrar konsumenter och företag från att utnyttja allt billigare fossila bränslen.

Höjda energipriser kommer att slå hårdast mot dem som redan idag har minst resurser – låginkomsttagare och bilberoende glesbygdsbor. Industrianläggningar, kanske hela företag, kommer att tvingas stänga och arbetstillfällen att försvinna. För att få acceptans måste en effektiv klimatpolitik kombineras med en kraftfull fördelnings-, närings- och regionalpolitik.

Sedan 2013 utgör EU:s utsläppshandelssystem en i praktiken sluten bubbla. Det är i lag bestämt hur stora de totala framtida utsläppen från de berörda sektorerna – bland annat elsektorn – får bli.

Den paradoxala, någon skulle säga bisarra, konsekvensen är att satsningar på vindkraft, solkraft eller för den delen kärnkraft faktiskt inte i sig har någon som helst effekt på hur stora utsläppen blir. Mer vindkraft behövs, men det sänker inte utsläppen.

För att ytterligare minska utsläppen krävs antingen att bubblan krymps genom skärpt lagstiftning eller att redan utfärdade utsläppsrätter ”dödas” innan de utnyttjats.

Exempel på åtgärder där beslut i Sverige skulle göra skillnad:

• Landets 20 största fjärrvärmeanläggningar – de flesta ägda av staten eller kommuner – har för perioden 2015-2020 tilldelats knappt 22 miljoner utsläppsrätter helt gratis. Om gratistilldelningen skrotas minskar EU:s utsläppsbubbla med lika mycket. Kostnaden motsvarar 0,6% av priset på fjärrvärme.
   
• Man kan som privatperson köpa och annullera utsläppsrätter på nätet, pris för närvarande cirka 70 kronor per ton koldioxid. Med ett skatteavdrag liknande det som gäller för bidrag till ideella organisationer kan fler uppmuntras att bidra till att bubblan krymps. Kostnad för staten: 17-18 kronor tonnet – busbilligt!
   
• På alliansregeringens uppdrag har Energimyndigheten köpt upp nästan 40 miljoner utsläppsrätter i form av så kallade internationella utsläppsminskningskrediter. Dessa bör givetvis skrotas och inte tillåtas utvidga bubblan.

Kraftfulla satsningar på energieffektivisering, järnvägsutbyggnad och förnybar energi är avgörande för att klimatomställningen inte ska bli onödigt dramatisk och dyrbar.

Men det akuta läget kräver – på grund av EU-lagstiftningen – beslut som krymper utsläppsutrymmet.

Det är dags att uppdatera debatten och miljöpolitiken i Sverige!