En fasansfull och sorglig händelse har drabbat yttrandefriheten genom attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo.

För några månader sedan träffade jag tidningens redaktör Gerard Biard.

I Köpenhamn finns en kommitté i mitt namn. Den ordnar föreläsningar och debatter oftast om konst och yttrandefrihet. Kommittén har också infört ett pris som delas ut årligen till någon som agerat förtjänstfullt för yttrandefriheten.

I fjol höstas utsågs Charlie Hebdo till priset.

Biard kom till Köpenhamn och erhöll en rondellhund i guld. Han hölls också ett anförande om Charlie Hebdos verksamhet.

Jag fick tillfälle att tala med denne mycket sympatiske man som berättade att tidningen har polisbevakning: ”Vi har numera några poliser som sitter på redaktionen.”

Han sa det i humoristisk ton men det kändes säkert som om tryggheten var garanterad. Han berättade också att de allra flesta klagomål kom från kränkta katoliker.

”Vi har fått ytterst få polisanmälningar från muslimer”, sa han.

Men det har alltså visat sig att polisbevakning inte är tillräckligt. En bevakning som dag ut och dag in bevakar kommer alltid att bli tagen med överraskning. Och är det professionella attentatsmän som agerar är det inte lätt att hantera situationen.

Den här händelsen i Paris kommer med all sannolikhet att få omfattande konsekvenser. Först och främst kommer Fruktan & Skräck att nå osannolika höjder.

Jag har själv, i all blygsamhet en omfattande insikt i detta ämne.

Jag har ständiga problem med att delta i debatter och föreläsningar då arrangörerna lätt drabbas av rädsla. Det är uppenbart inte helt utan grund men risken att något skall inträffa är förstås ytterst liten.

Å andra sidan är det omöjligt att ge fullständiga garantier. När det gäller yttrandefriheten får man räkna med att det där drar ihop sig ännu mer än vad som redan är fallet.

Mycket pekar på att attentatet utfördes av islamistiska extremister.

Tidningen publicerade i natt en satirteckning på sitt twitterkonto föreställande ledaren för jihadistgruppen Islamiska staten (IS), Abu Bakr al-Baghdadi.

Vi har idag ett läge där satirbilder med motiv om islam redan censureras i de flesta medier.

Det lär nu bli ännu värre. Att vi har hamnat i detta synnerligen osunda läge beror i stor utsträckning på att medierna medvetet har valt (delvis av omtanke, delvis av skräck) att utöva självcensur och att inte sprida riskerna.

Hade man i ett tidigt skede (när de danska Muhammedkarikatyrerna skapade oreda i världen) gjort en massiv publicering av teckningarna hade det varit svårt för extremisterna att agera.

Charlie Hebdo var en av de ytterst få tidskrifter som tryckte de danska teckningarna (och som dessutom drogs inför domstol – och friades). Som isolerat mål är det vad terrorister önskar sig.

Jag vill att medier och politiker ändrar strategi vad gäller yttrandefriheten, vi får aldrig ge vika för hot och våld.