Beväpnade gärningsmän attackerade den franska satirtidningen Charlie Hebdos redaktion. Foto: Thibault Camus / AP
Debattinlägg

”Våga vägra ta avstånd”

Charlie Hebdo ·

”Den ansvarsbörda som ligger på den oskyldige att bevisa sin oskuld är något oerhört anmärkningsvärt som uteslutande avkrävs den muslimska gruppen”, skriver Mehrako Masifi.

Om debattören

Mehrako Masifi
Grundare www.hatbrott.se

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Jag tror att oerhört många muslimer känner igen den olustiga känslan då man nås av nyheten att ett attentat har skett någonstans i vår del av världen, i västvärlden.

Terrorattentat mot civila människor i muslimska länder, långt bort ifrån oss, blir svårare för inhemsk rapportering att koppla till muslimerna som lever sin vardag i Sverige.

Många muslimer har nog många tankar som far igenom deras huvuden vid stunder likt den vi nu ser i Frankrike och jag kan lova att många känner såhär då de nås av nyheten om ett attentat: ”Måtte det inte vara en muslim som ligger bakom detta”.

Den känslan är där för att konsekvensen alltid kommit att bli ett kollektivt skuldbeläggande av muslimer, blickar riktas instinktivt mot religionsutövare som framställs höra till samma religion som en attentatsman, fast det blir enbart aktuellt när det gäller muslimer.

Det förhållningssättet är ofrånkomligt, det är cementerat i människors medvetenhet.

Man är fången mittemellan rasistiska/nazistiska krafter som gör allt i sin makt för att spä på hatet mot gemene man och på andra sidan har man terrorister som angriper vårt samhälle för sina tusen skäl.

I mitten står jag och många trosfränder med mig, nu är det vi som ska ta emot detta hat av samhällets mörka krafter.

Processen med att befästa den kollektiva bilden har redan tagit sin början med reportage och paralleller till Sverige.

Nyhetsrapporteringen innehåller viss sanning i form av väderleksprognoser, sport och ekonominyheter som blir avlösta av andra inslag.

Inslag med rapporteringar med osanna föreställningar och vinklingar om den ”andre”, generaliserande men ack så bekväma beskrivningar som tar sin plats.

Där emellan någonstans har jag och andra trosfränder iförts rollen av att vara de som helt plötsligt ska kunna ta ansvar för andra människors handlingar eftersom vi förutsätts tillhöra samma kategori av människor, ”för det har man kunnat se på tv”.

Den ansvarsbörda som ligger på den oskyldige att bevisa sin oskuld är något oerhört anmärkningsvärt som uteslutande avkrävs den muslimska gruppen.

De, i princip, reflexmässiga avståndstaganden vissa muslimska representanter är på grund av den inneboende rädslan för ett kollektivt skuldbeläggande av samhället.

När jag stött på antirasister som förutsätter att muslimer i egenskap av just muslimer ska ta avstånd så skulle jag vilja uppmärksamma mina medmänniskor om att ett sådant resonemang är problematiskt, främst då själva tanken är sprungen ur en islamofobisk diskurs.

Det vore mer korrekt att alla som fördömer detta gör det i egenskap av medmänniskor och som de individer de är med de rättigheter och skyldigheter som följer för var och en i vårt samhälle, ty vad vi tror eller inte tror är irrelevant.

Varje individ är ansvarig för sina egna handlingar och ska ställas till svars inför landets rättsvårdande myndigheter. I alla fall om lika villkor ska gälla för alla i vårt samhälle.

För konsekvensen av ett sådant islamofobiskt resonemang blir likställt den främlingsfientliges om att muslimen bär ett större ansvar.

Vad som då sker är att vi enbart polariserar oss gentemot varandra och kategoriserar människor på ett sätt som är oerhört förenklat och farligt.

Jag ska kunna ta avstånd från ett dåd, precis som vem som helst, på grund av dess hemskhet och inte på grund av min religiösa tillhörighet.

Men om någon ändå anser att muslimer gång på gång måste klargöra vart de står då liknande attentat sker så tvivlar man på muslimer i allmänhet.

Är det som så att antirasister gör gemensam sak med övriga när det kommer till muslimer, ska de stämma in i kören genom att avkräva oss något vi inte besitter? Nämligen ansvar för andra människors handlingar!

Hjälp oss bli av med den där olustiga känslan istället för att förstärka den.

Våga vägra ta avstånd.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.