Under de senaste veckorna har debatten om antroposofiska preparat och deras ställning i hälso- och sjukvården varit intensiv.
Min grundinställning är att de behandlingsmetoder som används i sjukvården ska vila på vetenskaplig grund.
Deras botande och lindrande effekter ska vara vetenskapligt bevisade och riskerna med dem får inte stå i missförhållande till effekterna.
Här har vi problem med preparat som används men inte genomgått samma grundliga värdering som läkemedlen men hävdas ha läkande effekter. Hit hör de cirka 3 500 antroposofiska preparat som Vidarkliniken sedan 1993 genom regeringsbeslut haft tillstånd att använda.
Nu kräver EU att vi ska ta beslut om hur dessa preparat ska inlemmas i våra regelverk genom godkännande eller registrering enligt något av de förfaranden som finns i EU:s läkemedelsdirektiv.
Läkemedelsverket fick därför i december 2013 i uppdrag av dåvarande regeringen att utreda frågan. Verket tog fram fyra olika alternativ som alla föreslås att endast omfatta antroposofiska preparat som inte kan registreras som homeopatika.
Det handlar bara om produkter som använts under minst 30 år inom homeopatin/antroposofin, varav minst 15 år inom EU/EES, utan att skadliga effekter uppstått eller misstänkts.
Istället för effektdokumentation i form av resultat från kliniska prövningar krävs lång och säker användning, alltså inte bevis för att preparaten har effekt vid de tillstånd de rekommenderas.
Det är här det blir problematiskt.
Av texterna i den utredning som Läkemedelsverket genomfört och som granskats av Socialstyrelsen framgår att båda myndigheterna ser bekymmer med förslagen.
Läkemedelsverket skriver att det gör bedömningen att hur vi enligt EU ska tillgodose kraven för regelverk för antroposofiska preparat i första hand är en politisk och inte en vetenskaplig eller regulatorisk fråga.
Valet av väg för en framtida svensk reglering bör därmed återföras till regeringen.
Socialstyrelsen skriver å sin sida att inlemmandet av antroposofiska preparat i den reguljära hälso- och sjukvården inte är förenlig med vår lagstiftning på hälso- och sjukvårdens område, men att man med de förslag Läkemedelsverket tagit fram försöker få en ordning som gör att människor inte ska komma till skada och inte försitta de möjligheter vetenskapligt bevisad behandling kan ge.
Regeringen sitter därmed i en rävsax.
Vi var tillsammans med Norge 1934 det första land som införde en lagstiftning på läkemedelsområdet som krävde vetenskaplig dokumentation om effekt och risker med läkemedel för vilka företagen sökte registrering för marknadsföring.
Det är något vi kan vara stolta över.
Ska vi nu lämna behöva lämna den vägen och ge produkter som de antroposofiska preparaten en gräddfil?
Svaret måste bli nej.