Yekbun Alp är med all rätta glad och lättad över nyheterna att den kurdiska staden Kobane är befriad från jihadisterna i Daesh/IS.
Jag delar Alps glädje. Daesh/IS nederlag i den gamla gränsstaden har bevisat för omvärlden att jihadisterna inte är oslagbara. De kan bekämpas genom ett nära militärt samarbete mellan väst och de kurdiska styrkorna på marken.
Men de amerikanska flyganfallen var inte ett spel för gallerierna som Alp hävdar.
Tillsammans med peshmergestödet från norra Irak spelade de också en roll i att befria Kobane. Det tog fyra månader att befria staden.
Jag delar Alps frustration över att USA hade kunnat göra mycket mer.
Men sett till att den amerikanska interventionens utgångspunkt var att skydda yezidibefolkningen och den kurdiska staden Erbil i norra Irak, så bidrog ändå USA:s begränsade flyganfall till att stoppa jihadisternas avancemang i Kobane.
Om det var ett spel för gallerierna hade USA inte slösat resurser på över 270 flyganfall i Kobaneområdet sedan december 2014.
Det är nästan över 80 procent av alla utförda flyganfall från USA och dess allierade i Syrien. Och det här i en stad som enligt amerikanska militären och utrikesminister John Kerry inte spelade någon större strategisk roll i det övergripande kriget mot jihadisterna.
Segern i Kobane ska inte tolkas som att kurderna inte behöver fortsatt flygunderstöd i det krig som nu fortsätter. För jihadisterna utgör fortfarande ett hot mot Kobane, den kurdiska befolkningen och de religiösa minoriterna i norra Syrien och Irak.
Om något visar Kobane på vikten av att USA måste stärka sitt militära samarbete med de kurdiska styrkorna på marken. Kurderna har visat sig vara effektiva. De besitter moralen att fortsätta kämpa.
Om Daesh/IS ska bekämpas måste det militära samarbetet fortsätta. Kurdiska peshmergestyrkor står redo att anfalla Mosul – men för att operationen ska lyckas måste även den irakiska armén flytta fram sina positioner samtidigt som den amerikanska koalitionen fortsätter backa upp med flyganfall.
Yekbun Alp har dock rätt i att omvärlden inte pressat Turkiet tillräckligt. De har ett stort ansvar för utvecklingen i Syrien. De har aktivt stöttat och beväpnat jihadistiska grupperingar i Syrien.
Turkiet måste bekänna färg, och det är hög tid att USA trycker på den turkiska presidenten Erdogan att aktivt bidra i kampen mot Daesh/IS.
Vad västvärlden behöver göra, förutom att ge humanitärt stöd till de drabbade områdena, är att utveckla sitt militära samarbete med kurderna. Flera europeiska länder beväpnar och tränar redan de kurdiska peshmergestyrkorna. Det är välkommet.
Men stödet, och de vapen man nu fått, är inte tillräckligt i kampen mot jihadisterna.
USA måste börja leverera vapen direkt till de kurdiska styrkorna, i stället för att gå genom Bagdad som är oftast är ovilliga att leverera den militära utrustningen till kurderna.
Syrien, Irak och Kurdistan kan bli fria från det jihadistiska hotet. Men det kommer att kräva fortsatt flygunderstöd från USA och dess allierade.
Kobane blev det yttersta beviset för att samarbetet mellan de kurdiska styrkorna och den amerikanska militären funkar.
Det samarbetet måste fortsätta.