Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Britterna river stora hål i tabun mot mänsklig kloning”

IVF-teknik.

DNA · ”Att öppna för denna teknik är att ta ett första steg ut på ett sluttande plan, som lutar mot kloning av hela människor. Har vi över huvud taget rätt att gå in och 'mixtra' med kommande generationers arvsmassa?”, skriver Henrik Brändén.

Henrik Brändén
Molekylärbiolog, vetenskapsskribent

Förra veckan röstade brittiska underhuset för att tillåta en teknik som påminner om kloning och ska användas för att skapa genmodifierade människobarn. Jag tycker det var mycket dumt.

Bakgrunden är en handfull relativt sällsynta men mycket obehagliga ärftliga sjukdomar, där den trasiga genen inte ligger i cellkärnan, utan i små kroppar i cellerna, som kallas mitokondrier. Dessa ärver man helt och hållet från sin mamma.

Brittiska forskare har nu utvecklat en teknik för att hjälpa par där kvinnan lider av en sådan sjukdom att få barn utan sjukdomen.

Man tänker sig ta befruktade ägg från en kvinna med en sådan sjukdom, suga ut dess cellkärna och spruta in den i ett donerat ”friskt”  ägg, som berövats sin egen cellkärna.

Det nya ägget kan sedan planteras in, och ge upphov till ett barn utan sjukdomen. Tekniken kallas populärt men missvisande ”treförälders-IVF” eller ”mitokondriebyte”.

Vad man nu tillåtit är dock inte att byta ut mitokondrierna i det befruktade ägget, utan att byta ut dess cellkärna. Det vill säga själva nyckelsteget i kloning.

Ett steg som många länder förbjudit i den lagstiftning, som är till för att hindra kloning av människor. 

Att öppna för denna teknik är därför att ta ett första steg ut på ett sluttande plan, som lutar mot kloning av hela människor.

Det är mitt första skäl att tycka att britternas beslut var mycket olyckligt.

Tittar man inte på tekniska steg, utan på syfte och resultat av ingreppet, är det istället frågan om att genmodifiera människor så att det nya, förändrade, anlaget går i arv. Der vill säga att skapa förändringar som kan föras vidare för evigt till kommande generationer. Det är mitt andra skäl att tycka att beslutet är olyckligt.

Att förändra mänskliga gener som kan gå i arv reser nämligen många komplicerade etiska frågor.

Har vi över huvud taget rätt att gå in och ”mixtra” med kommande generationers arvsmassa? Om vi har den rätten, vilka gener och egenskaper ska vi i så fall ska sätta i system att ta bort, byta ut och lägga till?

Var går gränsen mellan svåra sjukdomar, mindre defekter och personliga egenheter? Ska man exempelvis kunna ta bort genvarianter som ökar risken för övervikt, koncentrationsproblem eller dåligt bollsinne? 

Om man sätter i system att ta bort sådana gener, hur kommer man då i framtiden att se på de människor som ändå föds med sådana egenskaper?

De frågorna behöver diskuteras. Diskussionen måste få ske i lugn och ro, och ta den tid som de svåra och viktiga frågorna kräver.

Vi är några som försökt lyfta dessa frågor i många års tid, men någon bredare diskussion har inte kommit igång. Delvis för att forskare sagt att det skulle dröja länge innan sådana förändringar blev tekniskt möjliga.

Men nu ligger frågan på bordet. Tidigare än de flesta förväntat sig.

Argumenten för att använda denna teknik är i och för sig mycket begripliga. Man vill undvika att barn föds till svåra, ofta plågsamma, sjukdomar.

Men frågan handlar inte bara om det.

Beslutet innebär att man i ett slag rivit stora hål i de tabun vi hittills haft både mot mänsklig kloning och mot en systematisk förändring av framtida människogenerationers gener.

Vi borde ha en ordentlig diskussion om bägge dessa principiella frågor först. Och sedan ta ställning till den här konkreta tekniken.

Gör man det är jag inte alls säker på att man kommer fram till att tillåta tekniken.

Vi har spänt vagnen framför hästen alldeles för många gånger tidigare när vi beslutat om medicinska tillämpningar av gentekniken.

Men den här gången gäller det så viktiga och grundläggande frågor att vi måste göra sakerna i rätt ordning.