Ulrika Heindorff och Caroline Hedenström (båda från Moderaterna) skriver i en debattartikel på SVT Opinion att de är för sprutbytesverksamhet och konstaterar samtidigt att Moderaterna som parti är delat.
De nämner våra namn som några av dem som argumenterat emot sprutbyten.
Att det finns en levande och saklig debatt kring sprutbytesprogram är bra och positivt, även om Heindorff och Hedenström inte verkar ha tagit notis om våra argument.
Precis som de skriver handlar sprutbytesprogram om så mycket mer än att bara dela ut rena kanyler. I programmen ingår också övrig hälsovård och erbjudande om behandling för att bryta missbruk.
Heindorff och Hedenström menar att man bör erbjuda sprutbyten för att också kunna erbjuda de övriga insatserna.
Och här menar vi att argumentationen blir märklig – det finns nämligen ingenting som säger att man inte kan erbjuda allt det övriga utan att erbjuda sprutbyten.
Göteborgs stad har i flera årtionden bedrivit ett offensivt arbete kring både missbruk och smittspridning bland missbrukare, men utan sprutbytesprogram. Dessutom har man ett fungerande arbete för att begränsa smittspridning.
Man kan jämföra med Malmö/Lund som haft sprutbytesprogram, men där man inte har en lägre smittspridning än i Göteborg.
Detta visar en studie av Nils Stenström, som har följt 3 660 injektionsmissbrukare under en 15-årsperiod och har analyserat data från sammanlagt 180 000 besök.
Resultaten ger inte heller stöd för att själva bytet av sprutor förhindrar smittspridning.
Risken är också uppenbar, även om våra partivänner från Skåne säger motsatsen, att man ger sig ut på ett sluttande plan när man inför sprutbytesprogram.
Det finns skräckexempel i Europa som bör leda till eftertanke.
Sprutbytesprogram har i Köpenhamn och Zürich blivit ett första steg som sedan följts av så kallade ”injektionsrum” där missbrukare får hjälp att på ett ”säkert sätt” injicera narkotika.
I förlängningen har det i sin tur lett till att man har delat ut heroin för att minska smittspridning.
Det är detta som gör sprutbytesprogram kontroversiella eftersom det blir en signal från samhället att man blundar för missbruket genom att ge missbrukarna verktygen för det.
Hedenström och Heindorff avslutar sin debattartikel med att de ska försöka göra vad de kan för att hjälpa några av våra mest utsatta medborgare och hänvisar till siffror kring narkotikarelaterad dödlighet.
Den mest uppenbara risken när man brukar narkotika är risken för överdoser, vilket man inte kommer åt med sprututbyten utan endast genom att satsa på att få människor i behandling mot sitt beroende.
Den viktigaste faktorn vad gäller antalet överdoser är narkotikamissbrukets omfattning och utbredning. Typiskt sett ökar risken för överdoser vid ökad användning av narkotika.
Medan sprutbyten har blivit en omdebatterad symbolfråga i media utan tydlig evidens, finns det tydlig evidens för att satsningar på att få människor i behandling mot beroende räddar liv.
Det är där vi tycker att samhället ska satsa resurserna.