Jag var 16 år när jag hörde om spice första gången. Vänner berättade att man skulle röka det istället för att ta andra droger, för att spice inte syntes på urinproven.

På den tiden hade man inte hört om någon som dött av spice. Det kändes som en ganska snäll drog, och eftersom det inte ens syntes på urinproven tänkte en del att det inte kunde vara så farligt.

Spice är det billigaste du kan få tag i. Alla har inte råd med exempelvis hasch, men spice är billigt och lätt att skaffa.

Det är inte svårt alls, i Alingsås där jag bor finns det folk som gör och säljer. Man kan få veta via kompisar vilka som säljer. Man bara ringer någon och får ett telefonnummer att ringa, sedan bestäms tid och plats. Det finns alltid spice i Alingsås.

Efter att den första personen dog av spice var det ingen som slutade med det i Alingsås. Folk har fortsatt och det blir mer och mer populärt.

Nu har man kunnat läsa en rad artiklar om hur farligt spice är och hur många som dör, men jag tror att många tänker att
”det händer inte mig”. Så tänker man ju om det mesta. Jag vet många som har rökt spice utan att det har hänt något, men det är livsfarligt.

Du vet aldrig vad du får när du köper spice. Alla vet ju att droger är farligt men med spice vet du inte vad som kan hända. Även om du rökte spice förra veckan och det gick bra så kan du dö efter ett bloss om du röker idag.

Ibland känns det som att vuxna inte vill se. Det är jätteviktigt att föräldrar, lärare och andra vuxna i samhället vågar prata om spice.

Du kan inte gå och blunda för det, och smyga och vänta på rätt tillfälle – då kan det redan ha hunnit gå utför för din son, dotter, elev eller granne.

På varenda fest man går på är det någon som sitter och röke spicer. Det är en helt okej och accepterad drog tydligen, folk verkar inte att det är farligt för det sker helt öppet.

Jag tycker att polisen borde besöka fler fester. Åka dit och markera att spice inte är okej alls.

För det här händer inte bara i gamla pundarkvartar utan var som helst. Och det sker helt öppet, mitt framför ögonen på samhället.

Socialtjänsten låter alltid ett missbruk gå för långt innan det blir en lvm-anmälan. De som hamnat snett får inte hjälp i första taget. Man borde få hjälp från mycket tidigare.

Det krävs mer pengar till insatser, men också mer kunskap och mer stöd.

Ungdomar som börjar röka spice behöver någon att lyssna på. Men det måste komma från de som själva varit där och kan bevisa att det går att ta sig ur det.

Därför borde KRIS, Kriminellas revansch i samhället, starta på fler platser. De borde finnas ute bland ungdomar på samma sätt som fältassistenter, och ordna grupper där man kan träffa dem och andra i samma situation.

Det går absolut att förändra attityden till spice. Men du som börjat röka behöver själv ta det första, och svåraste, steget: Säg upp bekantskapen med alla dina vänner som röker spice. Det är jättesvårt, men krävs för att kunna ta sig vidare.

Polisen har inte lyssnat.

När jag var tillsammans med mitt ex såg jag honom röka spice dagligen. När polisen plockade in honom släppte de honom snart igen.

Han fick komma tillbaka till polisstationen för att hämta sitt spice, för det hade inte blivit olagligt än. Jag blev förbannad och förtvivlad.

Jag ringde polisen och berättade vad mitt ex gjorde och hur mycket droger han hade men de gjorde ingenting. Dagen innan han dog ringde de mig och frågade om jag visste var han var.

Jag har berättat för polisen i Alingsås vilka som säljer spice och var man får tag på det, jag har sagt så mycket jag kunnat för att hjälpa dem att hjälpa.

Men de lägger resurser på annat, och under tiden står samma gamla langare och säljer spice utan att åka fast.